Finländsk sisu och Svenskt fiasko i Slovakien

verige sumpade chansen för ett historiskt tredje raka VM-guld.

Ni kan allihop historien, ett stjärnspäckat Tre Kronor föll hårt i kvartsfinalen efter övertid med 5-4 mot ett ungt och oerfaret Finland.
Vi börjar med frågan; Var detta ett större fiasko än förlusten mot Slovakien i OS-kvartsfinalen 2010?
Svaret är nog att det inte är lika stort fiasko mest pga. att förlusten mot Slovakien var i OS samt att årets förlust var mot ett Finland som faktiskt, i alla fall under vecka 21 2019, var världens bästa ishockeylag då de till slut tog hem guldet.
Dock är det inte förlusten i sig som svider mest i mig. Det är inte det jag kommer minnas när jag tänker tillbaka på den här turneringen. Jag hade haft lättare att ta en förlust om man kände att laget hade gett allt de hade och verkligen försökt vinna. Det gjorde inte Tre Kronor denna kväll. Man skaffade sig en 3-1 ledning och sedan slutade man spela, slutade jobba, slutade försöka vinna matchen. Man lät Finland komma ifatt och gå förbi och man gjorde inte ett förbannande skit för att försöka vinna matchen efter det. Det var det mest pinsamma med hela situationen. Att ett lag så fullt av stjärnor och med alla tillgängliga vapen för att vara med och tävla om guldet kan se så ointresserade och tafatta ut är för mig en gåta. Ville man inte vinna?
Nu ska jag inte ta ifrån Finland deras kämpainsats när dem vände denna match men jag är av åsikten att Tre Kronor gav de chansen att komma tillbaka, helt i onödan.
Det är högst tveksamt om någon i Tre Kronor ens behövde duscha efter den tredjeperioden.
Trots detta så är det aldrig kul att få torsk av ärkerivalen Finland och jag kommer få en rysning utmed ryggraden varje gång jag hör ”Sverigedödaren” Sakari Manninens namn (1+3 i kvartsfinalen och han som avgjorde övertiden).

När jag sitter här och skriver detta och återupplever alla känslor jag kände efter denna smärtsamma förlust så slår det mig att det var exakt samma antiklimax jag känner nu som jag gjorde under OS 2010. Känslan av att man har ett så bra lag som i alla fall ska få med sig en medalj hem till Sverige och då helst ett guld men så blir det ingenting av det. Det är en ohyggligt obehaglig känsla.

Betyg på svenska spelarna

Målvakter
Henrik Lundqvist
Tycker Henke gjorde det relativt bra, visst hade han kunnat frälsa oss med några monsterräddningar men han är inte orsaken till misslyckandet.
Jacob Markström
Gjorde bra match mot Norge men så ihålig han var mot Ryssland var skrämmande att se.
Jhonas Enroth spelade ej

Backar
Vill börja med att säga att backsidan som helhet, som skulle varit VMs absolut bästa, underpresterade rejält. Förväntade mig mycket, mycket mera av dessa killar.
Mattias Ekholm
Knappt så jag såg honom under VM, gjorde inga större misstag med hade velat se mer av honom.
Oliver Ekman Larsson
OEL var som vanligt bra. En bra ledare med ett gudabenådat handledsskott.
Erik Gustafsson
En liten ny bekantskap för mig, inte sett honom så mycket. Gillade det jag såg. Dygnslaggan som gav oss ledningen i kvartsfinalen skojar man inte bort!
John Klingberg
Ett klockrent exempel på min tidigare kommentar, förväntade mig så mycket mera!
Adam Larsson
Sveriges bästa back detta VM. Stor, stark och stabil. En tuffing man vill ha i sitt lag.
Marcus Pettersson
Även Pettersson var en ny bekantskap för mig. Gjorde inte så mycket väsen av sig.

Robert Hägg spelade för lite
Philip Holm spelade ej

Forwards
Jesper Bratt
En av få forwards som verkligen ville något, så fort han var på isen blev det fart på spelet och lägen skapades. Enda nackdelen med detta var att han knappt fick spela. En blunder av tränarna på bänken.
Loui Eriksson
En av få som kämpade enda in i kaklet! Veteranen vars plats i detta landslag jag ifrågasatte men han visade att han fortfarande är en bra hockeyspelare.
Patric Hörnqvist
Fantastisk framför motståndarnas mål! En underbar spelare, försvann lite i kvartsfinalen men han kan ju inte göra allt.
Adrian Kempe
Gjorde några snygga mål, har ett redigt bra skott. Hade gärna sett att han skjutit mera.
Marcus Krüger
Varken dålig eller bra, gjorde som vanligt ett fenomenalt jobb i boxplay.
Anton Lander
Vilken krigare! Man kan inte annat än älska Lander. En sann lagspelare som även fick göra lite mål, bland annat ett oväntat hattrick mot Italien.
Gabriel Landeskog
Kom in och skulle ge energi, men han försvann. Precis som många andra.
Elias Lindholm
Kom inte redigt igång alls under detta VM. Spelaren som gjort flest poäng av alla svenskar i NHL den gångna säsongen. Hade räknat in många fler poäng från hans klubba.
William Nylander
Måste ge Nylander ett väl godkänt efter poängskörden i VM. Tangerat svenskat rekord med 18 poäng. Hade velat se mer av honom när vi behövde honom som mest i kvartsfinalen.
Elias Pettersson
Ville så mycket men slutade mest med klagomål på domaren och var uppenbart väldigt frustrerad hela VM. Hade väldigt höga krav på sig, framförallt från sig själv, efter sin fantastiska rookiesäsong men det slutade bara med att all press gjorde att det låste sig för honom.
Dennis Rasmussen
Kämpade på bra. Riktigt duktig i boxplay. Skulle vara en kille som krigare i bakgrunden och jag tyckte han gjorde sitt jobb.
Alexander Wennberg
Gjorde det förvånansvärt bra i början, hade inga stora förhoppningar på en spelare som varit petad hela NHL-säsongen. Men som många andra så försvann han när pressen blev för stor.
Oskar Lindblom
Fick begränsat med speltid men gjorde det helt okey

Mario Kempe spelade för lite

Världsmästarna
Nu vill jag snacka Finland. Ett Finland som blandade och gav under VM. Började hela kalaset med att slå Kanada för att sen vara lite upp och ner under hela gruppen och avslutar gruppspelet med förlust mot Tyskland. Sen i slutspelet så slår man i tur och ordning ut Sverige, Ryssland och Kanada på sin väg mot skrällguldet. En makalös bedrift. Framförallt när man tänker på vilka namn som fanns i framförallt Ryssland och Sveriges laguppställningar. Det är inte ofta man får vara med om en såhär stor skräll i världsmästerskap men jag måste medge att jag satt och hoppades Finland skulle ta hem det i finalen. När Pesonen slängde in 3-1 på Finlands blott tredje skott i tredje perioden (gjorde mål på 2 av dem!!!) så fick jag t.o.m lite gåshud. Det var så häftigt men hur gick detta till? Ett Finland som var så utdömt för att nästan samtliga finländska NHL-stjärnor nobbat spel i VM. Detta för mina tankar till en favoritdel från min favoritfilm ”Miracle on ice” då Herb Brooks sitter inför landslagskommittén och berättar att stjärnlag inte förlorar för att de inte är bra nog utan att de förlorar på att de förlitar sig på individuella insatser av sina stjärnor. Han säger även att en stor del i ett vinnande lag är lagkemi och jag tror att det var precis detta vi fick uppleva i Slovakien när Finland tog sitt guld.
Lagkemin gjorde att alla kämpade för varande, gjorde så de aldrig gav upp och gjorde att de hade det kul ute på isen. Finland spelade utan press och var underdog i alla slutspelsmatcher och det passade de perfekt men sen krävs det något mer för att ta sista steget till guldet. Man behövde en matchvinnare, en hjälte och eftersom allt detta känns som en saga så är det ganska givet att mannen som skulle stiga fram som hjälten var lagets kapten, Marko Anttila. Anttila gjorde 0 poäng under gruppspelet men när det vankades slutspel så klev han fram som ett lok och drog hela det finska laget bakom sig och raka vägen till guldet och in i historieböckerna. Han började med att skicka in kvitteringspucken sent i tredje perioden i kvartsfinalen mot Sverige. Han fortsatte sedan att slå in det enda målet i vinstmatchen i semifinalen mot Ryssland och som kronan på verket, som rosen på prinsesstårtan så slår han in 2 mål i finalen mot Kanada. Snacka om att kliva fram när det behövs som mest, jag får lite gåshud bara av att tänka på det.
Finländsk sisu i all ära men jag får lite känslan av att hockeygudarna var inblandade lite i Finlands skrällguld. Vi kan ju börja med att Finland nu har vunnit 3 VM-guld i historien, de 2 senaste har båda varit i Steel Arena i Kosice, Slovakien. Lägg där sedan till att om man kollar upp tid för matchavgörande målet i finalen från 2011 samt finalen i år så SKER DET PÅ EXAKT SAMMA TID OCH SEKUND. Jag må inte vara en religiös man men det där skrämmer nästan mig lite. Det var någon högre makt som ville att Finland skulle vinna detta guld.



Battle of the youngsters
En av de mest häftiga fighterna jag såg fram emot inför detta VM var kampen mellan USAs Jack Hughes och Finlands Kaapo Kakko. Dessa 2 ynglingar slåss om vem som kommer gå först i NHL Draften den 21 juni.
Hughes har länge varit den som spås gå först men Kakko har spelat bättre och bättre och jag tror inte att det är ett alldeles självklart val för New Jersey Devils. Jag tror de kommer att välja Hughes även om jag tror att jag själv hade valt Kakko om det var upp till mig.
Tycker båda 2 gjorde ett bra gruppspel där jag skulle säga att Kakko var den som stack ut mest, Kakko var dominant i gruppspelet och radade upp magiska mål.
Hughes var inte på något sett dålig, visade många gånger upp sin fantastiska spelförståelse och levererade läckra passningar till sina kedjekamrater.
Jag tror att anledningen till att man såg Kakko mer än Hughes under turneringen var att Kakko skulle vara den spelaren som ledde detta stjärnfattiga Finland samtidigt som Hughes jobbade lite under radarn med många fler namnkunniga spelare som fick mer istid.
Värt att nämna är ju att Kakko lyckats med den smått otroliga bedriften att vinna VM-guld med U18-, J20- och A-laget inom ett års tid. Hyfsad start på vad jag förväntar mig blir en fantastisk karriär.
Hughes kommer med största sannolikhet även han bli en lysande stjärna i världens bästa liga.

VM i övrigt
Jag har följt VM slaviskt under några år nu, och med det så menar jag att jag kollar alla matcher med alla lag under hela VM. Brukar missa 1 match då de av någon anledning kör dubbla matcher vid 12 sista gruppspelsdagen och det ofta infaller under en vardag då jag jobbar.
Jag kan inte komma ihåg att jag har sett ett VM med så många stora vinster som i detta VM. Det är som att glappet mellan de bra, etablerade lagen i VM och de som åker upp och ner mellan A- och B-VM bara blir större när förhoppningen är att de sämre lagen ska komma upp och se och lära för att utveckla landets ishockey. Utvecklingen verkar uppenbarligen gå åt rakt motsatt håll.
Det är tydligt att de 4 sämsta lagen kanske inte har i A-VM att göra. Efter gruppspelet så slutade Storbritannien på 2 poäng och 9:41 i målskillnad, Frankrike på 2 poäng och 14:34 i målskillnad, Italien på 2 poäng och 5:48 i målskillnad samt Österrike på 1 poäng och 9:40 i målskillnad. Dessa lag släppte alltså in 5,8 mål/match i snitt och gjorde 1,3 mål/match i snitt. Flera matcher slutade med vinster som 9-0 och 10-0 och så vidare. Det är inte kul för någon. Sen sätter man det i förhållande till Ryssland som slutade på 21 poäng och 36:7 i målskillnad. Då ska man även komma ihåg att Sverige, som förövrigt gjorde flest mål i gruppspelet (41 st), gjorde 4 av dem. Man släppte alltså in övriga 3 mål på 6 matcher i gruppen. Det säger lite om kvalitén på gruppspelet.
Det är svårt att argumentera för att inte minska storleken på A-VM gruppen och min gissning är att detta kommer ske inom ett par år.

Bortsett det ovan nämnda problemet så var det absolut sämsta med VM domarnivån, om det nu fanns någon. Jag följer svenska Hockeyallsvenskan på nära håll och vi klagar säsong efter säsong över hur dåliga domarna är men efter att ha sett domarna under detta VM så får jag mig en tankeställare, det verkar helt enkelt så att domarna i världen inte är bättre just nu. Om vi bortser från tramset att av någon outgrundlig anledning så verkar det vara olika regelverk internationellt som nationellt så är jämnheten i bedömningarna under all kritik. Det var ingen större svårighet att utskilja vem domarna ville skulle vinna i de olika matcherna. De stora jättarna (Framförallt Tjeckien, Ryssland och Kanada) kommer undan med väldigt mycket till skillnad från de sämre lagen i VM.
Vissa matcher tappade jag helt bort att följa matchen då domarnas ignorans av vad som föregick på banan gjorde mig vansinnig.
Det krävdes sådana här självklarheter innan domarna skulle hitta pipan


Detta är på tok för dåligt.
Till och börja med så måste man börja döma efter samma regelverk, varför ska hockeyn ha olika regler i olika ligor/internationellt? Man borde verkligen spika ETT regelverk för sporten ishockey.
Detsamma gäller linjemännen, jag tror de dömde efter olika icingregler från match till match. Var helt omöjligt för spelarna att anpassa sig då de blåste olika från gång till gång, om de nu blåste alls…

Mitt Allstar-lag
Målvakt: Andrei Vasilevski, Ryssland
Back: Roman Josi, Schweiz
Back: Jani Hakanpää, Finland
Forward: William Nylander, Sverige
Forward: Mark Stone, Kanada
Forward: Jonathan Marchessault, Kanada

Kommentar:
Förstår att många väljer Finlands Lankinen för hans insatser, framförallt i slutspelet men jag tycker att Vasilevski hade den jämnaste nivån sett över hela VM.
Josi är alltid Josi, vet inte vad mer som behövs säga. Har varit en av mina favoritbackar i många år och han levererar jämt. Tuggar många minuter per match och gör sällan misstag. En back alla lag vill ha i sitt lag.
Hakanpää kände jag inte till så mycket innan VM men som visade sig var en jätte där bak. Med bra positionsspel och låååång klubba var han navet i den Finländska defensiven.
Mark Stone var VMs bästa spelare i mina ögon, tillsammans med Marchessault och Dubois bildade han VMs bästa kedja. Här höjer nog många på ögonbrynen och säger ”Men Kucherov, Gusev då?” och då har de precis bevisat min poäng. Det var bara de 2 som levererade i den kedjan, väldigt få har koll på att Anisimov var den tredje länken i den kedjan.
Som svensk vill man ju gärna ta med Nyllet också, vinnaren av poängligan i VM. Det är den största anledningen till att han är med i min femma, hade lika gärna haft Kucherov eller Gusev med istället.

Då kan jag till slut lägga ytterligare ett VM till historian. Ett VM som lovade mycket men som föll ihop med dunder och brak men även slutade med ett skrällgäng som guldmedaljörer.
Jag måste även ge lite beröm till den fantastiska publiken Slovakien visade upp, jag hade inte koll på att de älskade hockey så himla mycket men det var mycket folk på samtliga matcher vilket alltid är härligt under sådana här evenemang.
Jag vet att jag dömde ut de sämre lagen tidigare men när de 2 sista gruppspelsmatcherna var mellan de 2 lagen som låg sist i respektive serie och den matchen avgjorde om man fick vara kvar i A-VM eller inte var nog gruppspelens häftigaste matcher. Att sen båda nykomlingarna höll sig kvar var något som inte hänt på många år, man skulle kunna säga att även det var en skräll.

Gilla & Dela



Kommentarer

Det finns inga kommentarer


Kommentera





Din kommentar kommer att granskas och godkännas av mig innan den publiceras