Min Kapten Joakim Englund

arje år när VIK har annonserat förlängningen av Joakim Englunds kontrakt på FB så har jag med stor glädje kommenterat inlägget med följande video:



Anledningen har varit enkel, vill visa mitt stöd för VIKs stora kapten. Att jag i alla väder skulle ställa mig på bänken och ge min kapten mitt fulla stöd.
I år kommer jag inte få kommentera något sådant inlägg och det blev ett rejält slag mot mitt stora rödblåa hjärta. Det gjorde mig väldigt ledsen, inte för att inte kommer spela mer utan för att han ville spela men inte får.
Jag kan villigt erkänna att jag inte trodde att Englund skulle spela ett år till, men det var pga av att jag trodde han inte skulle ha energi eller orken efter den stora tillökningen i familjen.
Jag trodde då att han på eget bevåg kanske skulle lägga skridskorna på hyllan.
Nu blev det inte så, trots att han vill spela vidare säger istället klubben nej. Det får inte sluta såhär. Englund är en legend som är värd ett bättre slut.

När VIK tog klivet upp i HA så tog man bort C-et på Englunds tröja. Ett C han burit med stolthet och värdighet och han har gjort med bravur. En född ledare. När detta skedde så valde vi då i RBF att kalla Englund för ”klackens kapten” för att för oss som varit med på hela resan så kommer han till viss del alltid vara kapten, även om han inte bär ett C på tröjan. Under HA-vistelsen har man fått se flertalet videos från VIKs omklädningsrum efter segermatcher. Vem tror ni står och vrålar i mitten? Vem tror ni visar mest glädje? Vem sprider känslan av vad det innebär att vara spelare i VIK?
Englund, såklart.
För honom är detta naturligt och jag kan inte för mitt liv förstå hur man kan kasta ut en spelare som älskar laget och som betyder såhär mycket utanför banan.
Jag trodde det var sånna här saker som #67an skulle tänka på som ”vanliga” sportchefer inte gör, då han varit med i omklädningsrum så länge och framförallt, varit i samma omklädningsrum som Englund.

När man ser sig runt i hockeysverige så är det mycket snack om köpelag och fansen skriker efter att spelare ska visa hjärta, trots att spelarna nuförtiden sällan blir kvar i en klubb i mer än ett par år.
Det finns knappt några spelare som verkligen älskar märket på tröjan, dom spelar för pengarna och sällan något mer.
VIK har under flera år haft en unik sits här då man haft en stomme fullt av spelare som verkligen har hjärta och känner stolthet för klubbmärket. Det var denna stomme som tog oss från Div2 till HA.
Jag har ofta sagt att stommen som Karlin så magiskt utnyttjade till fullo förmodligen var den störta anledningen till klubbens stadiga framgång de senaste åren.
Det är ett skrämmande faktum att den stommen nu börjar tunnas ut och i och med att Englund inte får vara kvar blir den allt tunnare.
Englund må inte vara den bästa backen som burit VIK-tröjan men jag kan lova er alla att han besitter ett av de största VIK-hjärtana av samtliga som någonsin spelat i Västerviks IK.
Han har spelat i klubben i 8 år, är inte erfarenhet och hjärta värt mera?

För mig som supporter är dessa spelare som varit med i stommen varit en stark bidragande rot till min kärlek för laget. Visst att det är spännande för nyförvärv men tryggheten i en stomme där man ”känner” spelarna är guld värda. Spelarna i stommen är inte ens födda i Västervik, men trots detta så känns det som att dom är det. Detta på grund av att dom alltid stannat i klubben, alltid givit allt dom har och lite till och visat kärleken dom har för klubben. Det har gjort att vi supportrar tagit dom till våra hjärtan. För evigt röda och blåa.
Många kommer till matcherna för att dom känner dessa ”lokala” spelare.
Västervik är en liten stad och i en liten stad får kan kämpa hårt som hockeylag för att fylla hallen varje match. Har man då råd att stöta bort våra mest omtyckta spelare? Har man råd att stöta bort ”lokala” spelare?

Har man legender som Englund i sitt lag, som älskar sin klubb och som inte vill spela i något annat lag. Då tycker jag det är direkt felaktigt att inte erbjuda den spelaren en chans. Värna om de som har klubbhjärtat då dom är smått unika och svåra att finna.

Jag hoppas av hela mitt rödblåa hjärta att Georgsson ändrar sitt beslut. Jag vägrar säga tack och hej då till Englund ännu. Han är värd att få sluta när han känner att det är dags, han är värd att hyllas av ett kokande PTH när den dagen kommer, precis som #67an. Hockeykarriärer kan sluta på många sett, men detta får inte vara ett av dom.

Detta är mitt sätt att ställa mig upp på bänken och visa mitt stöd för min kapten, Joakim Englund.

Gilla & Dela



Kommentarer

Det finns inga kommentarer


Kommentera





Din kommentar kommer att granskas och godkännas av mig innan den publiceras