Publiksuccé och lekstuga alá Kanada

aha ha! Årets ishockey-VM i Prag slutade med en skrattmatch. Kanada lekte med Ryssland.

Jag älskar hockey-VM såp mycket att jag kan nästan inte slita mig. Under dessa 2 veckor så surrar allt kring VM, allt annat i livet får anpassa sig. Jag missade endast 2 matcher detta VM och det var pga. att helt plötsligt tryckte något klappträ in 2 matcher vid lunchtid en tisdag. Skandal!
Måste bara inleda med att säga att det inte skulle vara ett riktigt ishockey-VM om inte Niklas Wikegård var med. Karln är briljant, kung! Han är suverän i studion men han är ännu bättre som expertkommentator under matcherna, där kan jag sakna honom ibland.

Vilken underbar turnering vi fick uppleva. De sämre lagen blir bara bättre och bättre och det var få matcher som var dåliga rakt igenom. Sen var det de här lönnlöven som genomför en alldeles magisk turnering som dom går obesegrade igenom med en målskillnad på förkrossande 67-15.
Det var en fröjd att se detta Kanadensiska lag med Sid The Kid i spetsen. Det tycker nog publiken som var på plats också. Det var en allt som oftast magisk stämning i ishallarna under detta VM. En helt underbar publik, en rekordpublik. Totalt 741 690 personer var och kollade på Hockey-VM i Prag/Ostrava, Tjeckien. En publik som gång på gång gav en gåshud när alla 17000 i O2 Arena i Prag ställer sig upp och hoppar och sjunger i takt. Jag hade velat vara på plats just då.
Fast det som gav mest gåshud var när den tjeckiska hemmapubliken visade sin kärlek för landets bästa hockeyspelare genom tiderna. Jag pratar givetvis om Jaromir Jagr. Jag trodde jag visste hur stor han var men jag tror aldrig man kan greppa det. När hela hallen skanderar hans namn och det känns som att de aldrig ska sluta så får man en liten känsla av hur gigantiskt stor och älskad han är i Tjeckien. Jag tycker sådan här kärlek för de riktigt stora lirarna är underbart, Jagr är så värd detta.

Efter 64 matcher under 2 intensiva VM-veckor står alltså Kanada som en storslagen och otvivelaktig segrare efter att ha åkt cirklar runt ett pinsamt dåligt Ryssland som bara mäktade med 12 skott på hela finalen. Kanada krossar Ryssland med 6-1 och skotten slutar 37-12 och jag kan ju säga att Ryssland fick hälften av sina skott i sista perioden efter att matchen var avgjord och Kanada slutade spela och bara stoltserade runt på isen.
Ett Ryssland som förvisso slog ut Tre Kronor i kvartsfinalen. Jag må vara svensk men jag tycker att Ryssland borde åkt ur denna match, de var inte värda att vinna den matchen och de hade definitivt inget i finalen att göra.
Det var en bedrövligt dålig slagen passning av en annars så spiksäker Yevgeni Malkin som studsade via svensk skridsko in i mål som avgjorde den kvartsfinalen. Jag är besviken på Ryssland på så många sätt efter detta VM. Inte bara pga. deras urusla prestation i finalen utan även för den respektlösa gest då laget lämnar isen då Kanada ska hyllas för sitt guld och för att de, dessvärre, har ramlat tillbaka i gamla spår och bara filmar hela tiden. Jag blir så trött!
Jag trodde nästan det var ett nytt Ryssland vi såg i förra årets VM då divorna och filmningarna var borta och det hade skapats ett lag men nu visade man att det bara var en tillfällighet.
Coachen Znaroks visar detta tydligt genom att störa gruppkemin i truppen genom att i ett sent skede i turneringen tar dit floppen Alexander Ovechkin. Han visar det även under finalen då han vägrar förändra i laget utan bra litar blint på att den individuella skickligheten hos de ryska spelarna ska lösa problemen åt honom. Till skillnad från i semifinalen då Sergei Mozyakin frälste dem så hände det aldrig något nu i finalen. Nu låter det kanske som att jag tycker att Ovechkin är en dålig spelare, så är det inte alls. Det är väldigt svårt att komma sent i en turnering och komma in i laget på ett bra sätt. Det har många gånger visat sig ge motsatt effekt, så även denna gång. För när det kommer in en sådan stor stjärna som Ovechkin så innebär det att han får en enorm press på sig att prestera och att det är andra i laget som får flytta på sig, andra spelare som har gjort en bra turnering fram till denna stund. Coachen skiter i det här fallet i hur pass bra kedjorna kommer fungera utan han ska bara ha in Ovechkin i en femma och dem ska få spela mycket.
Ryssland hade, om jag inte missminner mig, turneringens bästa powerplay tills Ovechkin dök upp och man ändrade på powerplayformationen. Storstjärnan i KHL, Mozyakin, bänkades i powerplay och spelet kom av sig. Obegripligt korkat av ryssarna.

Om vi istället kollar i Kanadas trupp så faller ju fokus omgående på en ännu större stjärna, nämligen världens bästa hockeyspelare. Hans namn är Sidney Crosby.
Det var ännu mer fokus på Crosby nu av den enkla anledningen att det var i detta VM som han, med sitt lags hjälp, skulle se till att hamna i den exklusiva Truppelguldklubben. Där hamnar spelare som har vunnit OS-guld, VM-guld samt Stanley Cup. Det gick ju vägen och Sidney Crosby blev den 26:e spelaren i Truppelguldklubben.
Det kanadensiska laget var ganska ungt, en snittålder på 25 år. Laget kryllade av draftettor (spelare som gått som nr1 i första rundan av en NHL Draft) och det enda frågetecknet jag hade på förhand var målvaktsposten. Kanada satsade på Mike Smith i målet och spelade bara 1 målvakt turneringen igenom. Smith hade haft en medioker säsong i bottenlaget Arizona så med all rätt kunde man vara lite skeptisk till valet av målman (Målman är ett litet favoritord som ofta används av kommentatorslegenden Lasse Granqvist).
Nu visade det sig att Kanadas försvar skulle vara så pass bra att det hade räckt med en medioker målvakt men Smith var inte bara medioker i VM, han var rent av bra.
De flesta i Kanada var bra men det är några jag tycker var extra bra. Då tänker jag främst på backbjässen men dygnslaggan; Brent Burns, Oilersfantomerna Eberle och Hall samt lilla ettriga Tyler Ennis. Sen att Seguin vinner skytteligan och att Spezza vinner poängligan spär ju bara ytterligare på vilken bred dominans det fanns i detta lag.
Det fanns dock en liten besvikelse i Kanadas lag tycker jag. Det är den så upphaussade framtidskillen Nathan MacKinnon från Colorado. Vilken liten fjant. Tycker inte alls han var så skicklig med pucken som det sägs att han är och så fort någon petade på honom blev han skitsur som en liten bäbis och skulle kaxa upp sig och veva med armarna vilket inte alls är hans stil. Det ser bara löjligt ut, sen fick han ju spö också.
Där har ni det, den enda negativa aspekten jag kunde finna på årets världsmästare.
10 matcher, 10 segrar. Busenkelt!
Det är bara att buga, Kanada var värdiga mästare, Grattis!

Jag kan ju inte skriva en krönika utan att nämna den ”stora skrällen” i turneringen. Bronsmedaljörerna USA som säkrade bronset genom en 3-0 seger över ett slutkört Tjeckien.
USA var VMs yngsta lag med en snittålder på 23 år, ett lag utan stora stjärnor. För det otränade ögat ser laget helt okänt ut, ingen av de gamla trotjänarna var med. Man hade hela 5 universitetsspelare i laget. USA började lite trevande med stora förluster mot Finland och Vitryssland samt uddamålssegrar mot bottenlagen. Just dessa knappa segrar var lite av USAs stil, man hittade alltid ett sätt att vinna matcher. Ofta vann man matcherna genom att man vann kampen framför mål, USA var helt fenomenalt skickliga på att göra mål genom att styra in puckar. Hårt jobb, ungdomlig respektlöshet och en suverän målvakt gav USA ett brons. Det var lite häftigt att se 18 årige framtidsstjärnan Jack Eichel leda hela detta amerikanska lag enda fram till en medalj, inte illa av en tonåring.

Trots att jag som vanligt hade tippat guld för Tre Kronor så blev det tyvärr ingen medalj för Sverige denna gång även att jag kanske tyckte att laget var väl värt att åtminstone få vara med och slåss om medaljerna i en semifinal. Fast som vi alla vet så är hockey sällan rättvist.
Sverige brukar ju vara säkerheten själv på top 3 placeringar i VM och det har nästan blivit så att man börjar ta det för givet snart, Kolla bara in denna imponerande lista som är hämtad från EliteProspects


Sverige slutar alltså 5a denna gång och jag tycker inte det är någon skam i det. Jag tycker Tre Kronor stod för en helt klart godkänd insats under turneringen. I grundserien förlorar laget bara en match, den mot mästarna Kanada. Annars går man igenom hela grundserien på ett imponerande och ovanligt målrikt sätt. Sverige slutar med en målskillnad på 34-19 och det är enbart Kanada som gör fler mål än Tre Kronor i grundserien. Det var kul att för en gångs skull se Tre Kronor göra många mål, en av anledningarna är nog att det är en ny generation som är på uppgång i landslaget och jag skulle inte bli förvånad om vi kommer se fler målglada turneringar framöver.
Sverige åker alltså ut ur turneringen redan i kvartsfinalen mot Ryssland. Matchen slutar 3-5 efter en bedrövlig inledning av Sverige där man fick hämta upp 3-0-underläge och precis efter man hade kvitterat, efter en bländande andra halva av matchen, så kommer skitmålet jag talade om tidigare. Ett självmål via en skridsko. En blixt från en klar himmel. Ryssland kom undan med blotta förskräckelsen.

Betyg på svenska spelarna

Mattias Sjögren, Forward
Oliver Ekman-Larsson, Back
Filip Forsberg, Forward
Ekman-Larsson och Forsbergs poängskördar talar för sig själva tycker jag. 2 riktiga framtidsnamn inom svensk ishockey. Dominanter! Jag tycker nog dock att Sjögren var genomgående bästa spelaren i truppen. En kille som inte gör många poäng men gör allt rätt i det tysta. En jobbig jävel och möta som är fläckfri i sin fore- och backcheck.


Anton Lander, Forward
Victor Rask, Forward
Joel Lundqvist, Forward
Joakim Lindström, Forward
Oscar Möller, Forward
Lundqvist är en liknande speltyp som Sjögren men föll bort lite i slutet av turneringen. Gjorde dock ovanligt mycket poäng. Rask och Lander tillhör nya generationen men mycket skicklighet och fart. Kul att se! Lindström och Möller är ett radarpar som hade några verkliga toppmatcher men jag hade nog förväntat mig att de skulle ha en nivå till.


Jhonas Enroth, Målvakt
Anders Nilsson, Målvakt
Mattias Ekholm, Back
Oscar Klefbom, Back
John Klingberg, Back
Staffan Kronwall, Back (hade fått högre betyg om han inte blivit skadad)
Daniel Rahimi, Back
Jimmie Ericsson, Forward
Loui Eriksson, Forward
Jacob Josefsson, Forward
Elias Lindholm, Forward
Båda målvakterna hamnar dessvärre en bit ner i betyget, inte för att de var jättedåliga men ingen av dem klev fram och stod på huvudet och det behövs i en VM-turnering. Större delen av laget hamnar här, en hel del av dessa var debutanter och gjorde en helt okey insats. Jag hade väntat mig mer av t.ex. Ekholm och Loui Eriksson. Josefsson var en glad överraskning!


Jonas Ahnelöv, Back
Petter Granberg, Back
Nicklas Danielsson, Forward
Simon Hjalmarsson, Forward
Ahnelöv och Granberg var för dåliga. Danielsson hamnar nog mest här pga. sparsamt med speltid. Hjalmarsson kunde lika gärna fått 3 stjärnor för sitt defensiva spel i framförallt boxplay men han är på tok för dålig med pucken, blev mycket slarv.


Sätter Andreas Thuresson och Markus Svensson här av den enkla anledningen att de inte spelade något alls.

Många experter rosar detta VM som det bästa på många, många år. Jag kan i mångt och mycket hålla med dem men när några experter yttrar sig och påstår att allt var på topp, även domarna, då vill jag bara ställa mig upp och skrika.
Domarnivån genom precis hela turneringen var bedrövlig och allt som oftast pinsam att kolla på. Om detta ska föreställa världens bästa domare så blir jag rädd.
Först vill jag poängtera en sak som förvisso inte är domarnas fel men väldigt många matcher blev sönderblåsta för. Det var om en anfallande spelare stack in skridskon 1 cm in i målgården. Det blev bara larvigt till slut. Det som däremot var domarnas fel var ojämnheten i när man valde att döma för detta, vissa stunder kunde de döma bort mål för det och i nästa stund blåste de inte alls. Det blev en parodi av det hela.
Denna regel bör ses över, jag anser att den rent av inte ska finnas. Så länge inte spelaren rör eller stör målvakten så skall det inte blåsas av. Förstår inte varför det ska bli ett mål bortdömt för att en spelare råkar ha skridskon i den ena delen av målområdet om målvakten sitter i den andra. Störtlöjligt.
Det dömdes även ut ett antal helt makalöst oförståeliga matchstraff under turneringen. De 2 största blundersena måste ha varit fransmannen Sacha Treille’s matchstraff för ”checking to the head”. I en situation då han aldrig ens ser personen han ”tacklar”.


Den andra jag tänker närmast på är finländaren Komarovs ”Kneeing” som han får matchstraff för av ett svenskt domarpar (som för övrigt skickades hem efter denna fadäs). I en situation där finnen laddar en tackling och där ryssen i sista sekund ska försöka dra sig ur.


Jag tycker inte något av detta är någon utvisning ens en gång men tydligen hittar de matchstraff i dessa 2 lägen. Jag kan ju meddela att inte något av fallen ledde matchstraffen till någon förlängd avstängning.
Däremot var det ett flertal gånger under turneringen då det skedde incidenter på isen som domarna inte tog utvisning för som sedan efter matcherna bedömdes vara så allvarliga att spelarna stängdes av. Så summa summarum kan vi konstatera att domarna var bra på att döma för sådant som var felaktigt och de var dåliga på att döma för sådant som faktiskt var utvisning.
De var pinsamma! Jag är bara så evigt tacksam att det inte, såvitt jag kan minnas, var något befängt domslut som avgjorde någon betydelsefull match men det är ju bara ren tur för domarna.

Sådär, då har jag fått ur mig denna irriterande och oroendeväckande åsikt. Domarnivån och regelverket måste bli bättre så mycket bättre och modernare så det går hand i hand med dagens ishockey.

Min Allstar-femma
Målvakt: Connor Hellebuyck, USA
Back: Brent Burns, Kanada
Back: Oliver Ekman-Larsson, Sverige
Forward: Jaromir Jagr, Tjeckien
Forward: Taylor Hall, Kanada
Forward: Jordan Eberle, Kanada

Brent Burns var det första namnet jag skrev upp till min femma, fullständigt outstanding. Turneringens MVP utan tvekan! En brutalt stor och tung bar med ett ännu brutalare skott. Ekman-Larsson var säkerheten själv, få misstag, grymma förstapass och en unik förmåga att transportera puck. Hall och Eberle tillsammans var en succé från första bytet. Spelade ingen roll vem dom hade mellan sig som center. Dessa 2 herrar gjorde deras kamrater bättre. De har spelat ihop i Oilers i många år och är klockrena tillsammans och hittade ofta varandra med luriga passningar.
Ja, vad ska man säga om denna Jaromir Jagr som inte redan sagts? Mannen är en levande legend. Som trots att han är 43 år och har spelat VM sen 1991 fortfarande är dominant och en solklart lysande stjärna i sitt Tjeckien. Hade en ovanlig roll då han tog plats framför målet och skymde och slog in returer men oavsett i vilken roll man har Jagr så är han briljant. Riktigt tråkigt att detta var hans sista landskamp. Lider lite med honom att han inte fick avsluta med en medalj på hemmaplan.
Har några bubblare som jag vill nämna också. Jag vill börja med att hylla en liten doldis, målvakten i Danmark, Sebastian Dahm var fullständigt fenomenal. Hade Danmark bara tagit sig till slutspel så hade han nog varit målvakten i min femma! Sen så slogs det ju även ett litet målvaktsrekord i modern tid. Det rekordet stod Finlands Pekka Rinne för när han höll nollan i 237,05 minuter i sträck. En overkligt bra bedrift och han borde kanske vara given i målet då tänker ni men jag väljer ändå Hellebuyck pga. att detta blev en okänd amerikansk målvakts stora internationella genombrott och för att han fixade ett brons till USA. Måste bara nämna en målvakt till. Lettlands rutinerade Edgars Masalskis, 35 år, är en av väldigt få oldschool-målvakter i dagens hockey. Det finns inte många sådana kvar, en målvakt som ofta står upp, sprattlar på rygg och slänger sig med båda benskydden i sidled. Inte alltid så effektivt men underbart härligt att se! Målsprutan Filip Forsberg var även han nära att ta sig in i min femma. Den hårdjobbande amerikanen Charlie Coyle hade varit med om det inte hade varit för att han kom in så pass sent i turneringen. Sen tycker jag det känns som att jag hade fått lite bitter eftersmak om jag hade tagit med en ryss i min femma men hade så inte varit fallet hade Sergei Mozyakin tagit en plats.

Det är 2 matcher i årets turnering som jag verkligen kommer att minnas.
Den första är turneringens höjdpunkt, den i särklass bästa matchen. Semifinalen mellan hemmanationen Tjeckien och Kanada. En underhållande match från start till mål men där den första perioden sticker ut. Dessa första 20 minuter var troligtvis de bästa minuterna av ishockey som jag någonsin upplevt. Farten, chanserna, intensiteten. Allt var helt magiskt, en fröjd för ögat. Kanada vinner till slut matchen rättvist med 2-0.
Den andra matchen jag bara ler över att tänka på är den sista och avgörande matchen mellan Frankrike och Lettland där förloraren skulle få lämna A-VM. Jag vet inte exakt varför men båda dessa lag är några som står mig varmt om hockeyhjärtat. Jag ville verkligen inte att något av dessa lag skulle åka ur och det fanns en liten, liten möjlighet att båda skulle klara sig kvar.
För att båda lagen skulle klara sig så krävdes det att Frankrike vann efter övertid eller straffar, om detta skedde så skulle istället Österrike åka ur A-VM.
Det var en tajt och jämn match hela vägen där Lettland ledde med 2-0 efter 2 perioder men efter en stark sistaperiod så lyckades Frankrike få till 2-2 och matchen gick sedermera till straffar.
I och med att matchen slutar lika är Lettland klara för A-VM nästa år men Frankrike behövde få med sig extrapoängen från straffläggning. Där sätter Frankrike alla sina 3 straffar, ruskigt snygga skall tilläggas, och båda lagen spelar A-VM nästa år. En av Frankrikes stora hjältar är KHL-stjärnan Stephane da Costa. Da Costa kom till VM efter en fenomenal säsong där han slutade 4 i totala poängligan och det var han som skulle bära laget i VM. Det blev inte riktigt så, da Costa spelade sparsamt och på slutet nästan inget alls pga. en skada. Fast i denna avgörande matchen bet han ihop och spelade. Han gjorde ett av målen under ordinarie tid och det var han som satte den avgörande straffen. Vilket perfekt slut, sagan hade inte kunnat sluta bättre. Magiskt!

Då återstår det bara att sätta punkt för detta VM och börja nedräkningen till ishockey-VM 2016 i Ryssland.

Gilla & Dela



Kommentarer

Det finns inga kommentarer


Kommentera





Din kommentar kommer att granskas och godkännas av mig innan den publiceras