En oförglömlig säsong

ad var det som hände?

Ja, vad var det som skedde i Plivit Trade Hallen i Västervik den 7 Mars 2015?
Det var då som Västerviks IK verkligen började skriva med stora bokstäver i historieböckerna.
Det var dagen då man slog Troja i match 3 i Play-Off 3 och tog sig för första gången till kvalserien till HockeyAllsvenskan.
Spana in klippet nedan, gåshud utlovas. En av de största och lyckligaste dagarna i mitt liv.
Cirka 4:32 in i klippet så skapas ett sådant här klassiskt kommentators-citat som kommer höras i katakomberna i PTH i många, många år. Tidigare Västerviksspelaren, för dagen expertkommentator, Anton Svanströms smått panikartade ”Vad händer, Vad händer” ger mig gåshud varje gång. Tack Anton!


Om vi tar och torkar glädjetåren ur ögonvrån så jag tror vi tar det hela från början.
Hela framgångssagan startar med en rivstart då Västervik vinner 10 av 11 matcher under första halvan av grundserien. Redan här fick man känslan av att denna säsong skulle bli något alldeles speciellt. Speciellt räcker inte redigt för att beskriva egentligen, det skulle visa sig att den blev magisk, rent av magnifikt. Från att ha slutat 5a året innan så tar nu Västervik och lite otippat vinner grundserien och tar sig för första gången till Allettan!
Som Västerviks supporter är man redan här nöjd med hur säsongen har gått. Allt efter detta är bara bonus, och vilken jävla bonus det blev!
Allettan börjar med att Västervik tar en stor skalp då man välter vinnaren av Hockeyettan Södra, (av många med mig ansedd vara Sveriges bästa Hockeyettan-serie) Kristianstad på hemmais och nu började man verkligen vädra framgång. Fast Allettan blir lite mer upp och ner än vad grundserien var. Man blandade mycket bra matcher som att slå Troja/Ljungby med 6-0 hemma och Kristianstad borta med 6-1 för att sen förlora hemma mot IK Pantern med 1-5 bland annat.(Pantern som förvisso senare visade sig ta en plats i HockeyAllsvenskan men matchen i sig var verkligen ett bottennapp).
Man fick även knäppa lillebror Vimmerby på näsan när man slog dom hemma med 2-0 för att ta första 3poängaren mot dom på väldigt, väldigt länge. Det är vi som är storebror!
Allettan slutar sedermera med att Västervik slutar på en fullt godkänd 3:e plats och är som enda lag från Hockeyettan Västra klara för avancemang.
Efter att förhållandevis enkelt skickat Mariestad (2-0 i matcher) och Hudiksvall (2-0 i matcher) på semester i Play-Off 1 resp. 2 så väntade det riktiga hockeygodiset i Play-Off 3.
För motståndet stod anrika IF Troja/Ljungby. Matchserien gick till maximala 3 matcher, samtliga matcher avgjordes i sudden death. Västervik började med att vinna på bortais med 1-2 och nu väntade alltså 2 matcher i hemmaborgen. 1 vinst räckte för att säkra spel i kvalserien till HockeyAllsvenskan.
Dock förlorar Västervik första matchen med 3-4 och nu väntade alltså en sista och direkt avgörande match dagen efter. Efter full tid står det 1-1 på tavlan, vi i klacken är precis slut. Känslorna flödar, pulsen går i max och nervositeten gör en svimfärdig.
När man tänker tillbaka till sekunderna innan pucken släpps i sudden och fram till att man står på isen och klappar om spelarna så är det ganska luddigt.
Det hela gick väldigt fort, det tog endast 15 sekunder innan Linus Boström har avgjort och hela hallen vrålar och alla undrar, vad är det som händer? Är detta sant? Har lilla Västerviks IK slagit ut självaste Troja/Ljungby och tagit sig till kvalet till HockeyAllsvenskan? Det hela är overkligt, surrealistiskt.
Det var inte många som hann reagera på att pucken från Boströms klubba gick in och när vi i klacken stormade isen för att fira och hylla laget var det fortfarande ingen som uppfattat vem som hade avgjort. Det spelade egentligen ingen roll. Vi hade ju vunnit. Den eufori som skapades denna kväll har jag aldrig tidigare upplevt, denna totala glädje är så magisk och underbar. Denna stund glömmer jag aldrig. Leendet som skapades på mina läppar denna kväll satt kvar i flera dagar, det var svårt att förstå. Det var så overkligt att tänka tanken att efter en säsong med matcher i metropoler så som Forshaga och Surahammar så skulle vi nu tampas med 2 av Sveriges mest klassiska lag, nämligen AIK och Södertälje. Det är helt sjukt.
I och med att SHL skulle utökas med 2 lag så var ju HockeyAllsvenskan också tvunget att fyllas på vilket innebar att av de 6 lagen i Kvalserien, dit nu VIK hade tagit sig, så skulle 4 stycken avancera till HockeyAllsvenskan. Man hade verkligen valt rätt stund att skrälla, för det kommer aldrig att bli så ”lätt” att avancera till HockeyAllsvenskan igen. Förväntningarna och förhoppningarna steg nu ännu mera.
Skulle vi verkligen ta oss hela vägen till HockeyAllsvenskan?

Kvalserien började på bästa möjliga vis, Västervik slår Tingsryd på hemmais. Sedan gick det lite tyngre, 2 bortaförluster. Först gjorde man en rätt bra insats när lilla Västervik skrinnade in i Hovet för att ta sig an AIK men förlorade till slut med 4-1 och sen följde man upp det med att för första gången gå mållös ifrån en match då man fick stryk med 2-0 uppe i Sundsvall. Men som så många gånger förut så studsade man tillbaka starkt och slog Pantern hemma. Det kändes lite som att hemmaplan verkligen var vårt starka kort och att det kanske skulle räcka om man lyckades vinna alla matcher i PTH. Efter starka vinsten mot Pantern blev det ett redigt mörker då det följdes av 2 raka nollningar av Tingsryd borta och Södertälje hemma. Västervik hade alltid på 4 raka matcher gått mållös från 3, oron steg och man började fundera i tankarna om att bensinen i orutinerade Västervik kanske hade tagit slut nu?
Men då, när allt verkar som mörkast så hittar Västervik åter krafter och tar inte bara säsongens största skalp utan förmodligen den största skalpen i Västerviks IKs historia då man åker till AXA Sports Center i Södertälje och tar 3p!
Det blev en ruggig spänning när 3 omgångar återstod, varav Västervik hade 2 hemmamatcher.
Det kändes verkligen som att vi hade en riktigt, riktigt bra chans att klara detta.
Fast det ville sig inte riktigt för Västervik denna gång. På slutet kändes det som att puckarna allt för ofta studsade till motståndarnas fördel. Västervik börjar med att förlora hemmamatchen mot Sundsvall på straffar. Båda förlustmatcherna mot Sundsvall i kvalserien känns direkt avgörande, det känns som att vi hade, och kanske borde, ha vunnit båda och då var det vi som hade tagit steget upp till HockeyAllsvenskan. Just straffar var verkligen inte Västerviks melodi denna säsong. Jag tror man förlorade samtliga straffavgöranden hela säsongen, det var många bonuspoäng som försvann där.
På torsdagen den 2 april släcktes den sista strimman av hopp för avancemanget för tappra Västervik. Man förlorar borta mot Pantern samtidigt som Sundsvall vinner sin match mot SSK.
Det blev så tomt.

Jag behövde verkligen den kvällen, efter slutsignalen, att bryta ihop lite för det var ju så himla nära! Sista betydelselösa matchen mot AIK kändes mer som en uppvisningsmatch, förvisso ganska välspelad och från oss i klacken handlade allt om en enda 60 minuter lång hyllning till vårt lag.
Det blev en ovant lång och påfrestande säsong för både laget men även för oss i klacken, en känslomässig bergodalbana där hockeyn styr hela ens tillvaro. Det är hockey i huvudet hela tiden, flera matcher i veckan och stundtals långa resor runt om i landet. Det är helt underbart.

Fast sen dagen efter förlusten mot Pantern var det bara att ändra tankegångar. Man försöker smälta in allt man varit med om under säsongen och försöker förstå hur det gick till. Jag vet inte om jag någonsin kommer förstå vad Västerviks IK gjorde denna säsong. Jag tror i alla fall att hela hockey-Sverige vet vilka Västerviks IK är nu, eller som vi kallades i en blogg jag läste; ” The Big Red Mean Machine”. Vilken säsong vi hade gjort! Helt sinnessjukt! Man känner en oerhörd stolthet över vad killarna åstadkom under denna historiska säsong.
Tack för att vi fick vara med!


Bedömning av laget
Ludvig Engsund
Precis samma betyg som han fick efter grundserien. Ludde fick ett rejält genombrott i år och fick även RBF´s pris: Årets Lirare. Han är stabil och lung målvakt som verkligen visade vägen.
Andreas Hookana
Lämnade laget under säsongen
Daniel Wälitalo
Var av många starkt kritiserad när han kom, verkade yvig och slarvig men visade sig vara en riktig klassmålvakt. Bildade tillsammans med Ludde Hockeyettans bästa målvaktspar. Blev bara bättre och bättre för varje match, gjorde en hel del fantomräddningar.

Jimmie Jansson
En spelare som värvades in lite senare på säsongen, ruskigt skicklig på att hålla i och driva upp puck. Hans uppåkningar blev dock stundtals en akilleshäl då han ibland tappade pucken och det kunde sluta med farliga kontringar.
Eric Backman
Backman var en av våra bästa backar i år. Väldigt lik Jansson i spelstilen fast Backman gillar det fysiska spelet lite mer. Bjöd på flera snygga tacklingar under säsongen.
Erik Gustafsson
Höjde sitt spel lite under säsongens gång men allt för ofta blev det för mycket slarv.
Joakim Englund
Kapten Englund hade väl inte en av sina bästa säsonger med oftast stabil och som alltid en suverän ledare. Vår kapten för evigt!
Jens Andersson
En spelare som verkligen höjde sig när han väl fick chansen. Gjorde en bra säsong!
Richard Dahl
Fick inte spela så mycket så svårt att sätta betyg på, gjorde inte bort sig när han väl fick spela.
Petter Lindberg
Lämnade Västervik för AIK under säsongen
Fredrik Lindström
Fick ett extra plus för sin kärlek till klacken annars var det på tok för mycket slarv från hans klubba. Tappade puckar och felpass var standard. Fick trots detta väldigt mycket speltid, alldeles för mycket om man frågar mig. Blev dock sakta lite bättre.

Emil Georgsson
Stundtals osynlig men vinner till slut målligan i laget. En riktig krigare och en äkta VIKare.
Joacim Hedblad
Var borta en del pga skada och vinner ändå poängligan i laget. Hade väldigt höga krav på honom inför säsongen men känns inte som han får den där riktiga fullträffen. Behöver nog en säsong utan skador för att uppnå det.
Pierre Gustavsson
En spelare som jobbar i det tysta. Ovärderlig! Suverän i boxplay.
Fredrik Asplund
Lite av ett genombrott av Asplund också. Hans giftiga direktskott blev ett rejält vapen i PP.
Simon ”Han gör som han vill” Mitman
Gör en bra säsong även i år. Han har under denna säsong verkligen lagt band på sig, inte lika hetlevrad som tidigare säsongen. Saknar det lite faktiskt. Trots detta så hade han flest utvisningsminuter i laget under säsongen.
Filiph Engsund
Även detta är en spelare vi inte hade klarat oss utan. Väldigt skicklig. Gör aldrig en dålig match.
Adam Nilsson
Fick inte spela så mycket, för lite för att sätta rättvist betyg.
Jacob Tenemyr
Jag gillar Tenemyr starkt. En kille som alltid kämpar och får han bara mer förtroende och speltid så kommer han bli något riktigt bra. Han blev bara bättre och bättre ju längre säsongen gick. Kul att se!
Dan Pettersson
Vad hade vi gjort utan Dan? Det kändes som han spelade hela tiden. Han spelade i 5mot5, i boxplay och i powerplay. Mångsidig och ovärderlig. Bra i alla matcher och kungen i tekningscirkeln.
Thom Nordin
Fick mindre speltid mot slutet men väldigt nyttig spelare. Jobbig att möta. Gjorde ett jättebra jobb i sin checkingline.
Sebastian Bengtsson
Helt okey säsong av Bengan. Ihop med Romfors och Engsund bildade han den femman som var roligast att titta på. Skapade alltid något. Hade hoppats på lite mer poäng från hans klubba.
Victor Romfors
Skicklig spelare. Bra med puck och en framtida sniper. En man för framtiden.
Linus Boström Engsund
Nyförvärv som var hur bra som helst. Gjorde det jobbiga arbetet framför motståndarnas målvakt. Hade en underbar förmåga att göra de matchavgörande målen. Sköt oss till kvalserien!
Nick Hedemyr
Nyförvärv. Fick inte spela så mycket, för lite för att sätta rättvist betyg.


Nu ska jag bara ta och njuta av detta under sommaren. Ser fram emot silly season och längtar till nästa säsong.
Min enda oro inför nästa säsong är: Kommer vi har för höga krav på vårat lag nästa år?

Gilla & Dela



Kommentarer

Det finns inga kommentarer


Kommentera





Din kommentar kommer att granskas och godkännas av mig innan den publiceras