Kanadas show!

ökridån efter årets JVM-final i Toronto har precis lagt sig och mesta mästarna är tillbaka högst upp på tronen.

Innan turneringen hade startat handlade allt snack om Mac vs Jack, alltså Kanadas Connor McDavid mot USAs Jack Eichel. Dom slogs om vem som skulle bli JVMs kung och därmed få ett litet äss i rockärmen inför sommarens NHL Draft där de 2 beräknas gå som etta och tvåa.
Efter förra årets JVM höjde jag ett varningens finger för just Eichel som var fullständigt dominant och man kunde se att han skulle bli en stor stjärna.
Innan turneringen var jag övertygad om att han skulle ta nästa steg i sin utveckling och se till att Carolina Hurricanes skulle välja honom före McDavid i sommarens draft.
Såhär i efterhand är det bara att erkänna hur fel jag hade, Eichel underpresterade å det grövsta medans McDavid gjorde en mycket bra turnering.
Enda minnet jag kommer ha av Eichel från denna turnering var hans underbara köksvägsmål mot Tyskland i gruppspelet. Det var kanske turneringens, tekniskt sätt, snyggaste mål.
Connor McDavid då? Killen som alla kallar för “nästa Crosby”.
Jag är imponerad men samtidigt känns det som att jag hade förväntat mig ännu mera.
Han gjorde mycket poäng, han visade upp sina skickliga handleder och fina skridskoåkning samt att hans backchecking var förvånansvärt bra. Kanske låter som att jag är lite för krävande när en kille, blott 17 år gammal, visar upp allt detta men jag hade bara föreställt mig att det skulle blixtra och glittra lite mer över honom men jag är övertygad om att jag kommer få se detta i nästa JVM.
Om han nu inte spelar i NHL redan då.

Jag må vara en hopplös optimist men jag tror alltid på våra juniorkronor när det kommer till JVM. Inför denna turnering var vi nederlagstippade och det var inte många som trodde vi skulle ta oss förbi kvartsfinalen. Hoppet mattades dock lite när Washington Capitals bestämde sig för att hindra vår stjärna André Burakovsky att komma till turneringen. Det blev ännu dystrare då vi precis inför turneringen fick skador på vår tilltänkta förstamålvakt, Jonas Johansson, samt vår kanske mest talangfulla back Oliver Kylington.
När dessa skador kom måste jag nog erkänna att till och med jag kände att det kommer bli svårt för Sverige att göra bra ifrån sig i turneringen. Mest orolig var jag för målvaktspositionen då jag inte hade någon kännedom av de uttagna målvakterna och vart man än läste så sa alla att det skulle komma att bli vår akilleshäl.

Juniorkronorna tystade dock alla kritiker direkt då man i första matchen slår Tjeckien med hela 5-2.
Redan här försvann min oro för målvaktspositionen då Linus Söderström visade upp ett bländande spel och jag ställde mig frågan, varför har alla experter varit oroliga för detta?
Killen är ju hur bra som helst!
Sveriges tänkte förstafemma, kedjan med Nylander, Holmström och Lindholm, som ska vara den som levererar börjar riktigt bra. Gustav Forsling gör ett bra och stabilt jobb i försvaret och visar senare i turneringen att han har en bössa som heter duga, han är i mina ögon Sveriges bästa back redan från start. Det visar sig räcka hela vägen till den officiella All-star femman. Bra Gustav!
Sverige går igenom gruppspelet på ett imponerande sätt där man vinner alla matcher med fina 18-6 i målskillnad. Sverige är överlägsna i gruppen med sina 12 poäng, 2:an Tjeckien slutar på 5 poäng. Den enda jämna matchen var mot Ryssland, en match som Sverige vinner med 3-2 annars imponerar och överraskar Sverige stort i alla andra gruppspelsmatcher.

Även hemmafavoriten Kanada går obesegrade genom gruppspelet och har en förkrossande målskillnad på 21-4 efter 4 spelade matcher. Galet bra.
Alla snackade om McDavid men jag hade 2 andra namn i minnet, som etsade fast sig i fjol.
Petan och Lazar.
Dom var bra då men jag tror ta mig tusan dom var ännu bättre i år. Helt suveräna. Vilka lirare!
Kanada hade 2 bra målvakter i år. Man hade Eric Comrie och förra året ”hype” Zachary Fucale.
Fucale som förra året var en besvikelse och kunde inte leva upp till alla lovord som flög över honom, skulle det bli hans år i år?
USA gör en okey insats under gruppspelet men jag trodde nog att de skulle vara bättre. Det känns som något saknas i laget och Eichel kliver inte fram och är den ledare som laget behövde. Jag hade även lite förväntningar på backen Noah Hanifin som förväntas gå väldigt tidigt i sommarens draft han också men jag tror knappt jag såg skymten av honom. Dylan Larkin var den enda spelaren som stod ut lite och som visade vilja och kämpaglöd. En riktigt skicklig och bra hockeyspelare.
Jag tror att USA är väldigt besvikna efter denna turnering.
Varje turnering har en skräll och i år är den nog större än på många år. Vi hittar Slovakien på en tredje plats efter gruppspelet efter att de b.la. slagit Finland. Jag kommer återkomma till varför Slovakien skrällde senare i krönikan.
Det fanns ju faktiskt fler skrällar i årets turnering. Danmark, som var nya i högsta divisionen, tog sig välförtjänt hela vägen till kvartsfinal. Man lyckades stjäla poäng mot både Ryssland och Tjeckien.
Det var faktiskt lite kul att kolla på Danmark, framförallt på fantastiska Oliver Bjorkstrand som är Danmarks nästa stora stjärna. En fröjd att vila ögonen på!
Ryssland gör ett dåligt gruppspel. Förlust mot Tjeckien och tvingade till övertid av Danmark men det skulle visa sig att de sparade det bästa de hade till slutet.
Ryssland som denna turnering var ett lag utan den sedvanliga fixstjärnan som allt ska kretsa runt. Den största stjärnan var KHL-målvakten Ilya Sorokin som varit förstamålvakt i Metallurg Novokuznetsk i flera år, men Rysslands coach Valeri Bragin visar att man inte sitter säkert bara för det utan bänkar Sorokin till fördel för den suveräna Igor Shestyorkin efter gruppspelet.
Jag är lite besviken på hur Schweiz genomför turneringen, visst de har inget jättebra lag men jag ser Schweiz som en hockeynation på framfart och jag förväntade mig mera.
I det laget finns ju en av mina favoritspelare, Kevin Fiala. Han gör en godkänd turnering men var kanske inte riktigt lika bra detta JVM som han var förra men den här grabben kommer att bli något riktigt stort en vacker dag.
Vill även lyfta fram backen Jonas Siegenthaler som gjorde en bra insats i ett dåligt lag. Det är en 17-åring som vi kommer få se flera år i JVM. Sanna mina ord.
Schweiz kom till slut undan med blotta förskräckelsen, man hamnar sist i gruppen och spelar nedflyttningsmatcher mot Tyskland. Där har dock Tyskland ingen chans och Schweiz vinner båda matcherna lätt med totalt 10-4.
Finland är ändå den största besvikelsen, förra årets mästare är blott en skugga av sitt fjolårslag.
Trots att man i år hade med sig talangen Kasperi Kapanen som missade fjolårets turnering pga. Skada och man hade även kvar väggen från i fjol, Juuse Saros.
Saros kunde dock inte upprepa det spelet han hade i t.ex. finalen mot Sverige förra året.
Det slutar med att Saros inte ens får förstaspaden i Finland utan den tar Ville Husso. Som vanligt när det gäller Finland så har de alltid en bra målvakt på gång, Husso gjorde inte bort sig utan gjorde en bra turnering men det hjälpte föga.
Det var dock inte bara mörker över Finland. Deras match mot Kanada var mycket underhållande och det var synd att Finland inte kunde visa upp det spelet oftare under turneringen. För i denna match fick vi även se skymtar av Saros fjolårsspel.
Sen finns 2 spelare som jag framförallt vill lyfta fram.
Dels 16-årige(!!) Jesse Puljujärvi som är en stor och skicklig spelare som verkligen har framtiden för sig. Sen hade de även backen Julius Honka som inte bara har ett roligt namn men är en otroligt skicklig back som var den stora ljuspunkten i ett blekt Finland.
Jag har inte så mycket att säga om Tjeckien efter denna turnering, jag försöker komma på vad jag fick för intryck av dem men kan inte komma på något och det säger väl allt.
Nu får jag skämmas lite och erkänna att jag dessvärre inte såg någon hel match med Tyskland och kan därför inte skriva något om dem.

Kvartsfinalen för Sveriges del blev en repris på förra JVMs final då Finland stod för motståndet.
Finland, som tidigare bara gjort en bra match i turneringen, lyfte sig givetvis en del när det vankas derby mot Sverige och matchen blev jämn och svängig i 2 perioder men där Sverige var starkast på slutet och kunde vinna med 6-3 efter mål i tom bur. Mycket tack vare ett riktigt vasst powerplay som man haft stor nytta av under hela turneringen.

Kanada fick en mumsbit i kvartsfinalen och krossade stackars Danmark med 8-0.
Nu har de spelat 5 matcher och bara släppt in 4 mål men det känns som att de inte riktigt blivit utmanade och testade. Enda matchen de fått motstånd hittills är mot USA. En förövrigt väldigt bra match som svängde rejält sista minuterna!

Lillebror mot storebror när Slovakien och Tjeckien möttes i kvarten. En match som alla på förhand trodde Tjeckien skulle vinna relativt enkelt då Slovakien tidigare blivit nollat av både Kanada och USA.
Slovakien vinner med 3-0 och här fick vi upp ögonen för JVMs bästa spelare, Slovakiens målvakt Denis Godla. Han spikade igen fullständigt och tog samtliga 34 skott han fick emot sig. Fast han skulle visa mer, mycket mer. Slovakien grundar sitt spel på en stark defensiv och det har verkligen betalat sig väl denna gång.

Det var den tuffaste kvartsfinalen på pappret och blev så även i verkligheten. USA mot Ryssland. Vilken match det blev! Ryssland får ett tidigt 5mot3 som de utnyttjar, leder med 2-0 efter första.
USA reducerar till 2-1 i andra och i sista sen backar Ryssland hem och det är USA för hela slanten! USA krossar Ryssland med 20-5 i skott, trots detta slutar perioden 1-1 och matchen således 2-3 i rysk favör. Behöver jag poängtera att det är den ryska defensiven med målvakten Shestyorkin i spetsen som ser till att Ryssland går till semifinal?

När jag såg vilka 4 lag som var klara för semifinal så var jag faktiskt fördomsfullt nog säker på att Sverige skulle utan problem klara av att ta medalj i år igen. Det skulle jag ju få äta upp.

Sverige ställdes alltså mot Ryssland i semifinal, ett Ryssland som man i gruppspelet slog med 3-2.
Det var dock här som allt vände, den ryska defensiven stängde ner Sveriges, tidigare så fina spel, och juniorkronorna fick inte ut något alls. Det var nästan jobbigt att se hur Sverige inte lyckades med något produktivt alls och till råga på allt så bjuder man Ryssland på 1-0 genom ett slarvigt pass i egen zon. När man sedan, på tekningen, efter målet drar på sig en fullständigt onödig utvisning och Ryssland gör 2-0 så har man grävt sin egen grav. Sverige kommer aldrig igen i denna match, man är faktiskt inte ens nära. Det blir t.o.m. 3-0 till Ryssland innan Wallmark slår in ett tröstmål för Sverige. Matchen slutar 4-1, fullkomligt rättvist och förbaskat surt. Fast om denna match var Sveriges vändning neråt så var det även Rysslands vändning uppåt. Ryssland gör sin klart bästa match i hittills i turneringen och är nu klara för final. Det tidigare så fina svenska spel var som bortblåst men nu var det bara för Sverige att rikta in sig på att hitta tillbaka till det spelet och ta bronspengen.

Efter den slovakiska målvakten Godlas uppvisning i kvartsfinalen var det inte förvånande att se detta på läktaren inför semifinalen:


I semifinalen mot Kanada gjorde Godla verkligen precis allt han kunde för att ge sitt lag chansen och detta var i särklass den bästa målvaktsinsatsen under turneringen. Detta säger jag trots att Kanada till slut vinner med klara 5-1. Fast Godlas insats är fullkomligt fenomenal, räddningarna han gör när Kanada spelar 5mot3 är grymma. Kanada vinner skotten med 44-14 och de borde ha haft åtminstone 10 mål om det inte vore för Godlas spel. Det är tack vare sin insats här han blir vald till turneringens bästa målvakt likväl MVP.
Kanada vinner ju matchen fullkomligt rättvist och är det klart bättre laget, inget snack om saken.
Efter matchen utspelar sig något som ytterligare förstärker min åsikt om att JVM hör hemma i Kanada. Efter matchen så utses den bästa spelaren i respektive lag och när speakern berättar vem som har fått priset i Slovakiens lag så känns det inte riktigt som att publiken håller med, skruva upp ljudet och lyssna på detta. Gåshud!


Magiskt!

Inför bronsmatchen mot Slovakien så känner jag mig ganska lugn och självsäker, för denna match ska väl ändå Sverige vinna? Vi har ju imponerat hela turneringen bortsett semifinalen mot Ryssland.
Det var dags att avsluta på bästa möjligt sätt.
Jag trodde nog Slovakien skulle vara mer tröttkört efter den tuffa matchen mot Kanada och jag hoppades lite att Godla inte skulle orka ladda om och göra en ny stormatch.
Till min stora besvikelse blev jag snabbt påmind om hur dåligt Sverige var i matchen mot Ryssland, lika slött, slarvigt och oproduktiva var Sverige mot Slovakien. När man väl fick chansen i 5mot3 och skapade några vassa lägen så stod givetvis Godla i vägen.
Sverige får en mardrömsstart i matchen och ligger under med 2-0 efter knappt 4 minuter, innan perioden är över har man dock kvitterat till 2-2 och nu väntar man bara på att Sverige ska växla upp och köra över Slovakien, men det händer aldrig något.
Andra perioden blir mållös och till råga på allt så drar Sverige på sig ett matchstraff i slutet på perioden och i början på tredje så gör Slovakien matchvinnande 2-3 målet.
Man skulle kunna måla ut Julius Bergman, som drog på sig matchstraffet, som syndabock för att vi förlorar men jag tvivlar på att vi hade vunnit ändå, Sverige gör ingen bra match och man förtjänar tyvärr inte att vinna den. Det fanns ingen ork, ingen desperation, ingen kämpaglöd.
Det var ju knappt någon som åkte skridskor. Ett mycket tråkigt sätt att avsluta en bra turnering på.
Slovakien gör till slut 2-4 i tom bur och det känns hur tungt som helst. Det hade suttit så fint med en medalj. Jag tycker inte detta blev någon vidare bra match hockeymässigt över huvud taget, det kändes inte som att det var två lag som slogs om en medalj. Tråkig match.
Sverige hade sin bästa period för tidigt i turneringen, man var som bäst under gruppspelet istället för under slutspelet. Kommer avsluta krönikan senare med vad jag tycker om Sveriges insats totalt sett.

Finalen blev en underbar avslutning på en underbar turnering. Turneringens två bästa lag möttes där jag tycker Kanada är det i särklass bästa.
Den första perioden i finalen var nog lika intensiv, fartfylld och händelserik som resten av turneringen ihop. Det rasande tempo som Kanada satte upp direkt från nedsläpp var sanslöst, helt magiskt.
Redan efter 2:32 in i perioden hade man en 2-0 ledning och Ryssland byter målvakt, ett tråkigt slut på turneringen för den ryska målvakten Shestyorkin som tidigare varit så bra. Det bör tilläggas att han inte kan lastas för något av målen men Ryssland behövde en förändring.
Målvaktsbytet har lite resultat, Kanadas målproduktion lugnar ner sig lite, för tillfället, och innan perioden är slut så han Ryssland lyckats reducera.
I andra perioden fortsätter Kanada att trumma på och helt plötsligt så bara smäller det, 3 mål på 7 och en halv minut och helt plötsligt leder Kanada med 5-1 och jag tror samtliga i Air Canada Center trodde att guldet var säkrat.
Sen vet jag inte redigt vad som hände, troligtvis så kände även de kanadensiska spelarna sig lite för självsäkra, började slarva lite och 2 utvisningar och 5 minuter senare så hade plötsligt Ryssland gjort 3 mål och det var match igen. Inför tredje akten står det 5-4 på tavlan, i Kanadas favör.
Jag har sällan skådat en sådan förändring av en matchbild. Ryssland ville verkligen vinna, ett par av de målen de gjorde krigades verkligen in bakom Fucale i Kanadas mål.
Jag kan bara tänka mig publiken i arenan som slängdes mellan total eufori och dysfori.
Det var en känsloladdad, fysisk och underbar match att titta på. Precis som en final ska vara.
Sen fick JVM i Kanada det ”perfekta slutet”, 20 000 i Air Canada Center fick skrika ut sin totala glädje när Kanada stod som guldmedaljörer efter en mållös sista period. Jag tycker rätt lag vann, Kanada var det bästa laget sett över hela turneringen men Ryssland gjorde en härlig resa. Dom blev bara bättre och bättre under turneringen och de utmanade verkligen Kanada om guldet. En eloge till dem.
Vad ska man då säga om Kanada? Detta juniorlandslag som alltid har pressen på sig att de SKA vinna.
Kanada tog 5 guld i rad mellan åren 2005-2009, efter det har man inte vunnit guld. Gissa om det var efterlängtat. Jag kan tänka mig att dessa ungdomar hyllas som hjältar nu!

Min All-star femma


  • Målvakt: Denis Godla, Slovakien

  • Back: Darnell Nurse, Kanada

  • Back: Julius Honka, Finland

  • Forward: Dylan Larkin, USA

  • Forward: Curtis Lazar, Kanada

  • Forward: Max Domi, Kanada



Det blev mycket Kanada i min All-star femma detta år men sanningen är att jag nog hade kunnat fylla hela femman med kanadicker, så bra var de.
Vill nämna ett par till som mycket väl hade kunnat platsa i femman, Kanadas Sam Reinhart, Kanadas Nic Petan, Kanadas Connor McDavid, Sveriges William Nylander, Rysslands Ivan Barbashev och Rysslands målvakt Igor Shestyorkin.
Samtliga kanadicker hade jag bara kunnat peta in om jag ville, de platsar där. Nylander hade också gjort de om det inte hade varit så att han var som sämst i de 2 matcherna som betydde mest för han gjorde ju faktiskt en riktigt bra turnering, slutar 5a i poängligan med 10 poäng men jag trodde nog han skulle kliva upp och vara som bäst när det behövdes. Jag trodde han ville visa upp sig mer för sina blivande hemmafans i Air Canada Center, Torontos hemmaarena.
Barbashev var också som bäst under gruppspelet och försvann sedan lite i slutspelet annars är han riktigt bra.
Shestyorkin hade också en plats först men fick inte riktigt chansen att visa upp sig i finalen då han släppte in 2 mål på 3 minuter, olyckligt. Han var turnerings bästa efter Godla, straxt före Sveriges Söderström.

Plus på svenska truppen
Linus Söderström
Samuel Ward (spelade inte)
Fredrik Bergvik (spelade inte)
Sebastian Aho
Julius Bergman
Andreas Englund
Gustav Forsling
Robert Hägg
William Lagesson
Robin Norell
Anton Blidh
Leon Bristedt
Adam Brodecki
Jacob de la Rose
Christoffer Ehn
Axel Holmström
Anton Karlsson
Adrian Kempe
Oskar Lindblom
Jens Lööke
William Nylander
Victor Olofsson
Lucas Wallmark

Vad tycker jag då om juniorkronornas VM?
När den självklara besvikelsen efter förlusten i bronsmatchen lagt sig så visst fasen gör Sverige en bra turnering. Man dominerar och vinner sin grupp, man slår ärkerivalen Finland i kvartsfinalen och får således revansch efter den bittra förlusten i förra årets final. Allt detta med en fullständigt nederlagstippat lag. Hatten av säger jag.
Sverige hade ett av turneringens bästa powerplay och fram till semifinalen var man 100%-iga i boxplay. Galet imponerande.
Sverige är riktigt sega i de 2 sista matcherna, de ledande femmorna är fullständigt osynliga och alla glider runt på raka ben. Jag har inget svar på varför man inte riktigt orkar hela turneringen men vi hade ett ungt lag och många av dessa kommer få chansen redan nästa år igen och då hoppas jag att det finns en rejäl portion revanschlusta!

I och med detta lägger jag nu locket på JVM för denna gång. Är alltid lika kul med JVM och längtar redan efter nästa. Trots att jag tycker att JVM hör hemma i Kanada då de kan skapa en atmosfär som inget annat land är i närheten av så ska det bli skönt att JVM är i Finland nästa år för det är bra segt att sitta uppe halva nätterna i en hel vecka!

Gilla & Dela



Kommentarer

Det finns inga kommentarer


Kommentera





Din kommentar kommer att granskas och godkännas av mig innan den publiceras