Det blev ett bittert silver

ngenting kunde stoppa oss …förutom Juuse Saros, skulle det visa sig.

Efter varje mål Småkronorna gjorde under turneringen spelades refrängen från The Poodles VM-låt, En för alla för en, från i våras; ”Ingenting kan stoppa oss” och det var precis så det kändes under hela turneringen. Småkronorna ångade på och ett svenskt guld kändes lika säkert som det kändes rättvist men så stod han där, muren från Hämeenlinnan Pallokerho (HPK), Finlands målvakt Juuse Saros som tillsammans med ett febrilt kämpande defensivt finskt landslag förstörde den svenska guldfesten.
Saros gjorde en sanslös final, fick förvisso väldigt mycket hjälp av sina vilt kämpande lagkamrater som gjorde att Sverige inte fick så många heta lägen men vilken turnering han gjorde. Han går igenom hela turneringen med en räddningsprocent på smått fantastiska 94,3 i räddningsprocent. Sveriges målvakt Oscar Dansk är den tredje bästa målvakten i turneringen, sett till räddningsprocent, med sina 92,86%.

Det kändes som att Småkronorna spenderade 98% av matchen i anfallszon, trots detta låg man under större delen av matchen. Detta var en väldigt speciell match. Finland var ruggigt effektiva kändes det som, så fort dom kom upp i anfallszon så blev det farligt och när dom var tillbakapressade visa dom upp ett enastående försvarsspel där alla spelare alltid var på rätt plats.
Det stod alltid någon finländare mitt i puckbanan på ett sätt som jag knappt tror jag upplevt tidigare. Jag kan bara tänka mig hur frustrerande det var för Sverige som dominerade matchen men aldrig riktigt fick den utdelningen man borde fått, man kom nästan aldrig riktigt till avslut.

Går vi igenom matchen lite så får Sverige sämsta tänkbara start då Finland gör mål efter bara 28 sekunder. Snacka om kalldusch! Trots detta tar man direkt initiativet efteråt och pressar på resten av perioden, dock utan att göra mål på Saros.

Efter nästan 8 minuter in i andra perioden så kvitterar äntligen Sverige genom Lucas Wallmark.
Då satt jag och trodde att proppen hade släppt och att vi nu kommer att köra över finnarna men då kom matchen till ett, för mig, väldigt ovanligt läge. Istället för att det laget som gjorde mål får en boost och ett övertag i matchen så var det istället motståndarna Finland som tog över, det kändes på något sett som att dom bara legat och väntat och högg direkt när Sverige gjort mål. 45 sekunder senare leder Finland återigen finalen. Surrealistiskt.

Sen är det åter samma visa då Sverige tar över spelet och spenderar resterade delen av perioden i anfallszon, dock utan att få någon utdelning denna gång heller.

Sverige fortsätter att trumma på i början på tredje perioden, som man gjort hela matchen och till slut får man utdelning. Med 9 minuter kvar av matchen kvitterar Sverige efter en dyngslagga av Christian Djoos och då fick man återigen känslan av att Finland, som mest har försvarat sig nästan hela matchen, inte skulle orka mer utan att Sverige nu verkligen skulle mosa på och ta hem guldet. Men ack så fel jag hade, igen. Återigen gör Finland det ”omöjliga” dvs. att dom ”tar över” den boost som Sverige skulle haft och dom sista minuterna av matchen är det Finland som har mest press och det är dom som är närmast ett ledningsmål men Dansk är bra i svenska kassen och det blir inga fler mål i matchen.

När sedan slutsignalen går och det står 2-2 på tavlan så blev jag kallsvettig. Det blir övertid, ett skott räcker för att avgöra matchen. En hemsk tanke, hjärtat sitter i halsgropen konstant. En förfärlig men samtidigt nervkittlande upplevelse. Tankarna drogs ju direkt till Mika Zibanejads övertidsmål som gav Sverige JVM-guldet 2012 och just då kändes det ju ganska bra, en favorit i repris skulle ju inte skada.

Men 9:42 in i övertiden går all luft ur ballongen, Finland avgör finalen efter ett solonummer av backen Ristolainen. En tomhet infinner sig, jag finner inga ord som kan beskriva ledsamheten man är som i chock. Såhär skulle det ju inte sluta. Det blev endast silver för Sverige denna dag.

Jag och mina polare sitter bara tysta väldigt länge och ser finnarna fira på tv, en hemsk upplevelse. Det var ju vårt guld. Från nedsläpp i Sveriges första match i JVM har det känts som att vi är det bästa laget och vi bara skulle vinna guldet. Nu blev det inte så, ofattbart nog. Jag tycker fortfarande att Småkronorna var bästa laget i turneringen, det är det inget snack om. Sverige slog alla lag man mötte, vilket även inkluderar Finland som man slog med 4-2 i gruppspelet. Det som är fascinerande med detta finska lag är hur dom utvecklades under turneringens gång, det lag jag såg ta hem JVM-guldet var inte alls det lag jag såg när Sverige slog dom i gruppspelet.

Dom gjorde en fantastisk resa till att bli ett kompakt och stabilt lag som kämpade för varandra. Jag är full av beundran över hur dom orkade stå emot och spela försvarsspel så mycket som dom faktiskt gjorde i finalen. Hur fann dom orken?


Min Allstarfemma


  • Målvakt: Juuse Saros, Finland

  • Back: Gustav Olofsson, Sverige

  • Back: Derrick Pouliot, Kanada

  • Forward: Filip Forsberg, Sverige

  • Forward: Anthony Mantha, Kanada

  • Forward: Teuvo Teravainen, Finland



Jag hade lätt kunna fylla en hel Allstar-femma med bara svenskar men jag känner att jag måste lyfta fram några andra också.

Sen är det 2 spelare till som jag måste nämna som jag verkligen tror kommer bli stora ishockeyspelare. Det är USAs Jack Eichel och Kevin Fiala från Schweiz. Dessa två artonåringar imponerade massor på mig. Lägg dessa namn på minnet och kom ihåg var du läste detta först ;)

Om jag även ska lyfta fram några Småkronor som inte är med i Allstarfemman så vill jag nämna Lucas Wallmark, Andreas Johnson, Elias Lindholm och Alexander Wennberg. 4 spelare som lätt skulle kunnat vara med i en Allstarfemma. Förlundaspelarna Johnson och Wennberg samt NHL-spelaren Lindholm hade man räknat med skulle vara bra och leverera under JVM men Wallmark var för mig ett okänt namn och jag tyckte han var jäkligt bra.
Han gick från klarhet till klarhet, en framtida storspelare i svensk hockey möjligtvis.
Som jag skrev så levererade Frölundakillarna Johnson och Wennberg (tillsammans med Collberg) under hela turneringen och var i många matcher Sveriges bästa formation.
Lindholms femma med Forsberg och Leksands Jacob dom la Rose var en formation som började lite segt, bortsett Forsberg som var fenomenal i alla matcher, men som sakteliga blev bättre och bättre. Tyvärr klev dom inte fram i finalen på det sätt jag hade önskat. Det var denna femma man förväntade sig skulle vara tungan på vågen men så blev det inte.

För att sammanfatta det hela så är ju hockey en sport som går ut på att göra mer mål än motståndaren och denna dag gjorde Finland tyvärr fler mål än Småkronorna. Denna match var ett klockrent brutalt bevis på att ishockey inte är rättvist och hur lustigt det än känns att skriva så är det ju faktiskt en del av tjusningen med hockey. Därför jag älskar sporten.

Men jag ska inte ta ifrån Finland någon ära här. Dom hade en lite knackig inledning på turneringen men blev bättre och bättre för var match och var som bäst när det betydde som mest. Det är imponerande. Dom visade upp en strålande lagmoral och offervilja.
Så det är bara att lyfta på hatten och säga Grattis Finland.

Trots att det inte blev något guld för storfavoriten Sverige så tycker jag att dom gjorde en jättebra turnering och kan vara nöjda. Sverige var för tredje året i rad i final i JVM och det är imponerande.
Nu är ju frågan vad som händer nästa år, detta var sista året för en gyllene generation av svenska juniorhockeyspelare och enbart 6 personer från årets trupp har en möjlighet att få vara med i JVM i Kanada nästa vinter. Dessa 6 är Anton Karlsson (får vara med i 2 JVM till), Lucas Wallmark, Jacob de la Rose, Robin Norell, André Burakovsky samt Robert Hägg.
Så det är många av dom tunga namnen som faller bort. Nu är jag lite dåligt insatt så jag vet inte vilka det finns här bakom som står och knackar på till JVM-truppen men jag är förväntansfull och nyfiken. Jag längtar redan efter nästa års JVM och jag hoppas att Sverige kan vara med i toppen då. Jag älskar juniorhockey.

Gilla & Dela



Kommentarer

Det finns inga kommentarer


Kommentera





Din kommentar kommer att granskas och godkännas av mig innan den publiceras