Guld till slut

aha då har det gått ett par dagar sedan hockey-VM avslutades och nu har jag samlat mina tankar och intryck.

VM i Stockholm/Helsingfors 2013 har kommit till sin ände, 64 matcher är spelade och till slut stod nationens stolthet Tre Kronor överst på pallen. Hyllade som hjältar i Kungsträdgården efter en galen VM-turnering.

Det var många lag som inte levde upp till förväntningar och inte nådde sin riktiga standard.
Jag tänker närmast på Tjeckien och Ryssland men även de lite mindre lagen som brukar kunna göra bra turneringar som Norge, Tyskland och givetvis finalskrällen från VM 2012, Slovakien.
Det fanns egentligen bara 4 riktigt bra lag detta VM och det var Sverige, Schweiz, Kanada och USA.

VM började ju aningens knackigt för Sverige, förlust direkt mot underbara Schweiz.

Och jag måste bara säga det att det går inte att unvika att gång på gång imponeras av det lag som nu på allvar tagit plats bland de allra bästa i världen. Dom spelar en fartfylld, helhjärtad ,aggressiv ishockey samtidigt som de är väldigt starka defensivt.
Jag vill vara den första som välkomnar er hit Schwiez! Välkomna!
Ni har verkligen visat att ni hör hemma här.

Tillbaka till Tre Kronors turnering.

Man måste ärligt säga att starten på turneringen inte var något vidare, även om vi efter första förlustmatchen slog Tjeckien och sedan Vitryssland, vi vann förresten båda matcherna med uddamålet. Tre Kronor fick mycket skit i media för att man inte spelar något bra, trots att man vinner. Jag är så trött på att vi har så pass höga krav på vårat landslag att det känns som att vi bli besvikna om vi inte fullständigt kör över lag som Vitryssland och Slovenien men det är faktiskt så att hockeyn förändras. Det fanns inte många stryklag i årets VM-turnering. Det finns inga lätta matcher nuförtiden. Som bevis på detta kan vi kolla på att Frankrike slog regerande världsmästaren Ryssland och Slovenien rubbade stora starka Kanada som behövde förlängning för att slå lilleputtlandet.

Trots detta så blir det ramaskri för att vi inte slår alla lag med stora siffror, jag tycker det är orimligt. Vi vann ju matchen? Det är bara gruppspel, det är i kvartsfinalen VM börjar! Tre Kronor tog bara stryk av 2 lag detta VM, finalmotståndaren Schweiz och storlaget Kanada slog oss i gruppspelet .
Förutom det vann vi allt och tog oss utan dramatik till kvartsfinal.

Till matchen precis innan kvartsfinalen, där vi slog Danmark, hade Tre Kronor förstärkts med tvillingarna Sedin samt Alexander Edler.

I kvartsfinal väntade sedan Kanada och det är nu jag blir riktigt besviken på ”svenska fans”, överallt hörde man ”Sverige är redan utslaget”, ”Sverige kommer förlora”, ”Sverige är chanslösa”. Vad är det för jävla inställning.
Visst, Sverige hade inte mycket att sätta emot i 0-3 förlusten mot Kanada i gruppspelet men den matchen HAR INGET MED DEN SOM KOMMER ATT GÖRA! Det är helt andra förutsättningar, helt annan inställning. Det är ju nu VM börjar, det går inte att dra några paralleller till tidigare matcher för det är fullständigt irrelevant.
Jag kanske var den enda men jag trodde stenhårt på att vi skulle vinna mot Kanada, något annat finns inte i min värld. Jag håller alltid stenhårt på laget i mitt hjärta, oavsett motstånd!
Matchen mot Kanada fick en tråkig start då Edler fick matchstraff för en knätackling på Eric Staal.
Ett matchstraff som innebar att Edler spelat klart för denna turnering, kanske sista gången vi såg honom i blågult?

Matchen mot Kanada blev precis som väntat en riktig nagelbitare.
Man slängdes mellan hopp och förtvivlan när Sverige tog ledningen med 2-1 för att bara minuten senare kvitteras av Kanada till 2-2. Knuten i magen knöt sig ännu hårdare när förlängningen startade, varje skott fick hjärtat att slå en extra volt och när det sedan var klart att det blev straffar kunde jag inte längre sitta still.
Straffarna var jämna och gick givetvis till suddenstraffar och då, som en blixt från klar himmel och till allas förvåning, så skickar Mårts in Fredrik Pettersson för att slå en straff.
Ett klokt val då denna straff kommer gå till historien, Pettersson sätter högsta fart och bara dygnslaggar in ett slagskott bakom en chanslös Smith i Kanadaburen.
När sedan Eberle prickar ribban var glädjen total och euforisk.

Direkt efter matcher vänder jag mig till min polare och säger, ”Det känns som att vi har vunnit guld”.

Och så rätt jag fick, detta var matchen som avgjorde guldet, hade Kanada vunnit över oss hade dom tagit guldet istället.

För semifinalen mot Finland blev en besvikelse, ett svagt Finland gjorde aldrig matchen direkt spännande och Tre Kronor kunde tämligen enkelt vinna med 3-0.

Om finalen har jag inte mycket att säga, Kan bara citera förbundskapten Mårts: ”Jag visste att Schweiz inte slår oss 2 gånger”.
Schweiz började i ett ursinnit tempo och Tre Kronor stod på hälarna men när väl maskineriet brummade igång var det inget snack om vilka som skulle vinna guldet. När Loui Eriksson styrde in 1-4 med skridskon så visste man att guldet var i hamn och de sista 5 minutrarna av matchen kunde man bara sitta och njuta, vilken känsla!

Till sist måste jag bara slå ett slag för några spelare i Tre Kronor.
När tvillingarna Sedin anslöt och lyfte laget så blev det ett himla tjat om hur bra dom är och att dom är de enda som kan prestera i laget. Detta är något jag tycker är väldigt tråkigt, visst dom är världsstjärnor. Dom dominerar ganska bra borta i världens bästa liga, NHL.
Men jag tycker det är så himla fel att det snackas såhär, det känns lite som att alla andra i laget är värdelösa och det låter som att vi bara skulle kunna spela med tvillingarna.
All heder till Daniel och Henrik Sedin men jag tycker det är många fler i laget som behöver hyllas, det krävs mer än en femma för att vinna VM-guld, så är det bara. Sen att dom starkt bidrog till att det vägde över till Tre Kronor är en annan sak.

Spelare jag vill lyfta fram i Tre Kronor är:

Grovjobbarna – Joel Lundqvist, Niklas Persson, Fredrik Pettersson.
Detta är spelare som alltid ger 110% i det tysta, antingen genom fysiskt spel eller fart och fläkt!

Stabila backar – Staffan Kronwall, lagets kapten, i princip felfri turnering, ovärdelig!
Petter Granberg, en ganska ny bekantskap för mig, en ung defensiv back som verkligen imponerade på mig med sitt lugna stabila spel, en framtida storback.

Målvaktsidan – Jhonas Enroth och Jakob Markström
Ett fruktansvärt stabilt målvaktspar, kändes som en oviss fight i början om vem som skulle få förstaspaden men sen körp Enroth in i någon sorts bubbla och blev som en mur, underbart!
Det går inte att vinna ett guld utan en stabil och suverän målvakt, Enroth blev bara bättre och bättre ju längre turneringen gick.

Slutord
Efter att slutsignalen i VM-finalen så hamnade jag i någon form av apati , var så många känslor på en gång. Stor glädje blandat med tomhet efter ett par veckors intensivt hockeytittande.
Jag såg kanske ca. 50 av VMs 64 matcher och jag njöt varje sekund för att hockey är det bästa som finns.

Gilla & Dela



Kommentarer

Det finns inga kommentarer


Kommentera





Din kommentar kommer att granskas och godkännas av mig innan den publiceras