Några dagar har passerat sen JVM 2021 avgjordes. Vi fick avnjuta 1688 minuter och 55 sekunder JVM-hockey men i ärlighetens namn var det nog bara 60 minuter som var värt att se. Jag trodde, aningen naivt kanske, att inte pandemin skulle påverka kvaliteten på JVM så mycket men med facit i hand måste jag nog erkänna att så blev fallet. Den dåliga kvaliteten på matcherna och spelet var lika förvånande som påtaglig. Inför JVM snackades det om att europeiska landslagen hade en liten fördel gentemot de nordamerikanska på grund av att flera juniorligor i Europa hade haft igång sin verksamhet och spelat en del matcher under året medans all juniorhockey i Nordamerika varit nedstängd till följd av pandemin. Jag kan väl säga att jag köpte denna analys, fick lite hopp och kände att det inte var omöjligt att så var fallet, dessvärre visade det sig vara helt tvärtom.
Gruppspelet kryllade av storvinster i utklassningsstil och matcher helt utan varken nerv eller kamp.

Nykomlingen Österrike, som får spela i A-gruppen nästa år pga. att det bestämdes att ingen skulle åka ur i år, var en slagpåse genom hela turneringen där jämnaste matchen var 4-0 förlusten mot Sverige men där var dom helt utspelade ändå. Dom mäktade bara med 1 mål på hela turneringen och megalöftet Marco Rossi lyste med sin frånvaro. Varnade om honom på förhand men han åstadkom egentligen ingenting. Visst att det är svårt att bära ett helt lag själv men jag trodde allt han skulle synas lite mer då det är en lysande hockeyspelare.
Som väntat blev Österrike toksist i en på förhand svår grupp men trots allt så slutade turneringen i en avgörande match mot ett svagt Tjeckien där vinnaren gick till kvartsfinal.
Läs mer...

Nu är det snart dags för årets höjdpunkt igen. Nörd som man är så kunde jag inte hjälpa att djupdyka ner i JVM-lagen och plocka ur gobitarna och göra en liten amatörmässig scoutrapport.
Jag har valt att bortse att ens diskutera spelare som missar JVM pga. COVID och jag har även valt att bortse från att turneringen kommer sakna stjärnspelarna Alexis Lafreniére och Jack Hughes och bara fokuserat på de utvalda spelarna som är på plats.

Om ni är sugna på att kolla in alla laguppställningar så surfa in på bästa sidan här:
JVM @ EliteProscept

Grupp A
Kanada
Finland
Tyskland
Slovakien
Schweiz

Grupp B
Sverige
Österrike (Nykomling)
Tjeckien
USA
Ryssland

Sverige
Sverige har en stabil målvaktssida och starka 2 första backparen och en förmodat bra förstafemma. Därefter känns det lite tunt på forwardssidan.
Bästa spelaren: #10 Alexander Holtz. Draftad #7 totalt 2020 av New Jersey Devils. 13p på 19 matcher denna säsong för Djurgården i SHL. Gör sitt andra JVM. 5p på 7 matcher förra.
Draftade spelare/Förstarundanvalda: 18/6
Håll koll på:
#18 Lucas Raymond. Draftad #4 totalt 2020 av Detorit Red Wings. 12p på 22 matcher för Frölunda i SHL denna säsong. Gör sitt andra JVM 4p på 7 matcher förra.

#30 Hugo Alnefelt. Målvakten gör sitt andra JVM. Var redigt bra förra med 92,4%.
Denna säsong 90,1% på 11 matcher för ett svagt HV71 i SHL. Kan han rent av utmana Askarov om priset till turneringens målvakt?

#5 Philip Broberg. Kapten som gör sitt tredje JVM. En stor, stabil och skridskostark back. Draftad #8 totalt 2019.
Läs mer...

Magisk publik när Kanada tog guld igen.
Jag måste börja med att hylla den tjeckiska publiken. Stämningen under större delen av turnering var helt magisk. Givetvis var det extra bra under Tjeckiens matcher. Jag önskar att jag hade varit på plats och få känna stämningen när hela arenan står upp och alla hoppar. Wow.

Två saker som gör att detta JVM sticker ut lite extra är dels att det inte fanns något riktigt dåligt lag i årets turnering och att jag, dessvärre, kommer minnas denna turnering som turneringen där alla blev skadade.

Nu vet jag att jag kommer få någon känga om att Kazakstan eller Tyskland var klart sämst i turneringen, vilket dom var men jag vill påstå att inget av lagen var direkt dåliga. Det var givetvis matcher som det blev lite stora siffror i men jag är klart överraskad av båda lagen, de bättre nationerna kunde inte bara ställa in skridskorna och köra över något av de 2 bottenlagen utan dom bjöd verkligen upp till kamp. Tyskland, som till min glädje höll sig kvar i högsta divisionen, går en ljus framtid till mötes. De har flera unga riktigt bra hockeyspelare på uppgång och dom kommer nog vara ännu bättre nästa år.

Skador på stjärnspelare var något som drog in som en storm redan tidigt i turneringen, det var nästan så man inte trodde det var sant. Finlands stjärna, Rasmus Kupari, blev skadad redan i första matchen mot Sverige, Kanadas storstjärna, Alexis Lafrenière (som vi ska snacka mer om senare) blev skadad i andra matchen men kom mirakulöst tillbaka till turneringen. Hårdast drabbade skadorna dock värdnationen Tjeckien. Det går inte att inte tycka synd om dom. Redan ett par minuter in i första matchen blir deras bästa spelare Jakub Lauko skadad och vid ett tillfälle i turneringen så hade dom skador på sina 2 bästa forwards, sin bästa back och på båda sina målvakter. Det var surrealistiskt.
Läs mer...

Sverige sumpade chansen för ett historiskt tredje raka VM-guld.

Ni kan allihop historien, ett stjärnspäckat Tre Kronor föll hårt i kvartsfinalen efter övertid med 5-4 mot ett ungt och oerfaret Finland.
Vi börjar med frågan; Var detta ett större fiasko än förlusten mot Slovakien i OS-kvartsfinalen 2010?
Svaret är nog att det inte är lika stort fiasko mest pga. att förlusten mot Slovakien var i OS samt att årets förlust var mot ett Finland som faktiskt, i alla fall under vecka 21 2019, var världens bästa ishockeylag då de till slut tog hem guldet.
Dock är det inte förlusten i sig som svider mest i mig. Det är inte det jag kommer minnas när jag tänker tillbaka på den här turneringen. Jag hade haft lättare att ta en förlust om man kände att laget hade gett allt de hade och verkligen försökt vinna. Det gjorde inte Tre Kronor denna kväll. Man skaffade sig en 3-1 ledning och sedan slutade man spela, slutade jobba, slutade försöka vinna matchen. Man lät Finland komma ifatt och gå förbi och man gjorde inte ett förbannande skit för att försöka vinna matchen efter det. Det var det mest pinsamma med hela situationen. Att ett lag så fullt av stjärnor och med alla tillgängliga vapen för att vara med och tävla om guldet kan se så ointresserade och tafatta ut är för mig en gåta.
Läs mer...

Haha ha! Årets ishockey-VM i Prag slutade med en skrattmatch. Kanada lekte med Ryssland.

Jag älskar hockey-VM såp mycket att jag kan nästan inte slita mig. Under dessa 2 veckor så surrar allt kring VM, allt annat i livet får anpassa sig. Jag missade endast 2 matcher detta VM och det var pga. att helt plötsligt tryckte något klappträ in 2 matcher vid lunchtid en tisdag. Skandal!
Måste bara inleda med att säga att det inte skulle vara ett riktigt ishockey-VM om inte Niklas Wikegård var med. Karln är briljant, kung! Han är suverän i studion men han är ännu bättre som expertkommentator under matcherna, där kan jag sakna honom ibland.

Vilken underbar turnering vi fick uppleva. De sämre lagen blir bara bättre och bättre och det var få matcher som var dåliga rakt igenom. Sen var det de här lönnlöven som genomför en alldeles magisk turnering som dom går obesegrade igenom med en målskillnad på förkrossande 67-15.
Det var en fröjd att se detta Kanadensiska lag med Sid The Kid i spetsen. Det tycker nog publiken som var på plats också. Det var en allt som oftast magisk stämning i ishallarna under detta VM. En helt underbar publik, en rekordpublik. Totalt 741 690 personer var och kollade på Hockey-VM i Prag/Ostrava, Tjeckien. En publik som gång på gång gav en gåshud när alla 17000 i O2 Arena i Prag ställer sig upp och hoppar och sjunger i takt. Jag hade velat vara på plats just då.
Fast det som gav mest gåshud var när den tjeckiska hemmapubliken visade sin kärlek för landets bästa hockeyspelare genom tiderna. Jag pratar givetvis om Jaromir Jagr. Jag trodde jag visste hur stor han var men jag tror aldrig man kan greppa det. När hela hallen skanderar hans namn och det känns som att de aldrig ska sluta så får man en liten känsla av hur gigantiskt stor och älskad han är i Tjeckien.
Läs mer...

Rökridån efter årets JVM-final i Toronto har precis lagt sig och mesta mästarna är tillbaka högst upp på tronen.

Innan turneringen hade startat handlade allt snack om Mac vs Jack, alltså Kanadas Connor McDavid mot USAs Jack Eichel. Dom slogs om vem som skulle bli JVMs kung och därmed få ett litet äss i rockärmen inför sommarens NHL Draft där de 2 beräknas gå som etta och tvåa.
Efter förra årets JVM höjde jag ett varningens finger för just Eichel som var fullständigt dominant och man kunde se att han skulle bli en stor stjärna.
Innan turneringen var jag övertygad om att han skulle ta nästa steg i sin utveckling och se till att Carolina Hurricanes skulle välja honom före McDavid i sommarens draft.
Såhär i efterhand är det bara att erkänna hur fel jag hade, Eichel underpresterade å det grövsta medans McDavid gjorde en mycket bra turnering.
Enda minnet jag kommer ha av Eichel från denna turnering var hans underbara köksvägsmål mot Tyskland i gruppspelet. Det var kanske turneringens, tekniskt sätt, snyggaste mål.
Connor McDavid då? Killen som alla kallar för “nästa Crosby”.
Jag är imponerad men samtidigt känns det som att jag hade förväntat mig ännu mera.
Han gjorde mycket poäng, han visade upp sina skickliga handleder och fina skridskoåkning samt att hans backchecking var förvånansvärt bra. Kanske låter som att jag är lite för krävande när en kille, blott 17 år gammal, visar upp allt detta men jag hade bara föreställt mig att det skulle blixtra och glittra lite mer över honom men jag är övertygad om att jag kommer få se detta i nästa JVM.
Om han nu inte spelar i NHL redan då.

Jag må vara en hopplös optimist men jag tror alltid på våra juniorkronor när det kommer till JVM. Inför denna turnering var vi nederlagstippade och det var inte många som trodde vi skulle ta oss förbi kvartsfinalen.
Läs mer...

Mycket överraskande och imponerande hockeyfest i Minsk i Vitryssland.

Jag trodde ärligt inte att det skulle bli någon större hit med hockey-VM i Vitryssland men ack vad fel jag hade. Grymma fullsatta arenor varje kväll gjorde detta VM till det VM med störst publik någonsin! En sann hockeyfest vilket får en att skämmas än mer för publikfiaskot i Sverige, VM 2012. Här sitter jag och tror att hockey är något speciellt i Sverige, att vi verkligen älskar hockey sen kommer Vitryssland och läxar upp oss i hur man skapar en VM-fest i ishockey. Vilken väckarklocka!
Det var bara att ge upp fördomarna och njuta!

Gruppspelet bjöds på många överraskningar och besvikelser. Ryssland dominerar fullständigt och kör över allt motstånd men varken Kanada eller USA imponerade till att börja med, samtidigt som Finland och fjolårsfinalisten Schweiz var helt under isen! Tjeckien var blekt men hankade sig fram tack vare legendaren Jagr.
Fjolårsskrällen Schweiz var rent av aldrig nära att ta sig vidare till slutspel denna gång och det såg länge ut som att Finland också skulle missa detsamma men fick hjälp av just Schweiz som besegrade Lettland i sista omgången.
Jag tycker lite synd om Lettland då jag anser att de blev blåsta på kvitteringspucken i matchen mot Vitryssland omgången innan. Jag tycker att domaren helt felaktigt underkänner målet pga. spelare i målgården. En väldigt betydelsefull blunder! Den pucken hade gett Lettland chansen att bli klara för slutspel. Katastrofbeslut.
Det absolut största utropstecknet var att Frankrike som, till synes utan problem, tog sig till slutspel efter att bland annat ha besegrat självaste Kanada.
Jag måste säga att jag tyckte Frankrike hade VMs näst bästa femma (efter Sveriges Lindström-Backlund-Möller och tätt före Rysslands Ovechkin-Tikhonov-Plotnikov).
Läs mer...