Mitt namn är Martin "LaGGe" Lagesson och jag är 35 år.
Jag är en ishockeyfanatiker vars röda och blåa hjärta dunkar för Västerviks IK.
Här kan du följa en rad mini-krönikor som handlar om mina tankar om Västerviks IK men även om ishockey i det stora hela.
Jag kommer även att skriva om stora händelser så som JVM, VM och OS med mera.

Notis: Namnet på denna sida är en hyllning till, enligt mig, Svea Rikes bästa hockeykommentator/expert Niklas Wikegård och är ett av hans klassiska hockeycitat.

Valt filter: Juniorkronorna. Antal träffar: 5 st.
Ta bort filter och gå till startsidan

Ett JVM som började lagom tills det var slut

ågra dagar har passerat sen JVM 2021 avgjordes. Vi fick avnjuta 1688 minuter och 55 sekunder JVM-hockey men i ärlighetens namn var det nog bara 60 minuter som var värt att se. Jag trodde, aningen naivt kanske, att inte pandemin skulle påverka kvaliteten på JVM så mycket men med facit i hand måste jag nog erkänna att så blev fallet. Den dåliga kvaliteten på matcherna och spelet var lika förvånande som påtaglig. Inför JVM snackades det om att europeiska landslagen hade en liten fördel gentemot de nordamerikanska på grund av att flera juniorligor i Europa hade haft igång sin verksamhet och spelat en del matcher under året medans all juniorhockey i Nordamerika varit nedstängd till följd av pandemin. Jag kan väl säga att jag köpte denna analys, fick lite hopp och kände att det inte var omöjligt att så var fallet, dessvärre visade det sig vara helt tvärtom.
Gruppspelet kryllade av storvinster i utklassningsstil och matcher helt utan varken nerv eller kamp.

Nykomlingen Österrike, som får spela i A-gruppen nästa år pga. att det bestämdes att ingen skulle åka ur i år, var en slagpåse genom hela turneringen där jämnaste matchen var 4-0 förlusten mot Sverige men där var dom helt utspelade ändå. Dom mäktade bara med 1 mål på hela turneringen och megalöftet Marco Rossi lyste med sin frånvaro. Varnade om honom på förhand men han åstadkom egentligen ingenting. Visst att det är svårt att bära ett helt lag själv men jag trodde allt han skulle synas lite mer då det är en lysande hockeyspelare.
Som väntat blev Österrike toksist i en på förhand svår grupp men trots allt så slutade turneringen i en avgörande match mot ett svagt Tjeckien där vinnaren gick till kvartsfinal.
Läs mer...

Det finns inga kommentarer, klicka här för att skriva en!

Amatörscoutrapport inför JVM

u är det snart dags för årets höjdpunkt igen. Nörd som man är så kunde jag inte hjälpa att djupdyka ner i JVM-lagen och plocka ur gobitarna och göra en liten amatörmässig scoutrapport.
Jag har valt att bortse att ens diskutera spelare som missar JVM pga. COVID och jag har även valt att bortse från att turneringen kommer sakna stjärnspelarna Alexis Lafreniére och Jack Hughes och bara fokuserat på de utvalda spelarna som är på plats.

Om ni är sugna på att kolla in alla laguppställningar så surfa in på bästa sidan här:
JVM @ EliteProscept

Grupp A
Kanada
Finland
Tyskland
Slovakien
Schweiz

Grupp B
Sverige
Österrike (Nykomling)
Tjeckien
USA
Ryssland

Sverige
Sverige har en stabil målvaktssida och starka 2 första backparen och en förmodat bra förstafemma. Därefter känns det lite tunt på forwardssidan.
Bästa spelaren: #10 Alexander Holtz. Draftad #7 totalt 2020 av New Jersey Devils. 13p på 19 matcher denna säsong för Djurgården i SHL. Gör sitt andra JVM. 5p på 7 matcher förra.
Draftade spelare/Förstarundanvalda: 18/6
Håll koll på:
#18 Lucas Raymond. Draftad #4 totalt 2020 av Detorit Red Wings. 12p på 22 matcher för Frölunda i SHL denna säsong. Gör sitt andra JVM 4p på 7 matcher förra.

#30 Hugo Alnefelt. Målvakten gör sitt andra JVM. Var redigt bra förra med 92,4%.
Denna säsong 90,1% på 11 matcher för ett svagt HV71 i SHL. Kan han rent av utmana Askarov om priset till turneringens målvakt?

#5 Philip Broberg. Kapten som gör sitt tredje JVM. En stor, stabil och skridskostark back. Draftad #8 totalt 2019.
Läs mer...

Det finns inga kommentarer, klicka här för att skriva en!

Finaldrömmen blev till brons

agisk publik när Kanada tog guld igen.
Jag måste börja med att hylla den tjeckiska publiken. Stämningen under större delen av turnering var helt magisk. Givetvis var det extra bra under Tjeckiens matcher. Jag önskar att jag hade varit på plats och få känna stämningen när hela arenan står upp och alla hoppar. Wow.

Två saker som gör att detta JVM sticker ut lite extra är dels att det inte fanns något riktigt dåligt lag i årets turnering och att jag, dessvärre, kommer minnas denna turnering som turneringen där alla blev skadade.

Nu vet jag att jag kommer få någon känga om att Kazakstan eller Tyskland var klart sämst i turneringen, vilket dom var men jag vill påstå att inget av lagen var direkt dåliga. Det var givetvis matcher som det blev lite stora siffror i men jag är klart överraskad av båda lagen, de bättre nationerna kunde inte bara ställa in skridskorna och köra över något av de 2 bottenlagen utan dom bjöd verkligen upp till kamp. Tyskland, som till min glädje höll sig kvar i högsta divisionen, går en ljus framtid till mötes. De har flera unga riktigt bra hockeyspelare på uppgång och dom kommer nog vara ännu bättre nästa år.

Skador på stjärnspelare var något som drog in som en storm redan tidigt i turneringen, det var nästan så man inte trodde det var sant. Finlands stjärna, Rasmus Kupari, blev skadad redan i första matchen mot Sverige, Kanadas storstjärna, Alexis Lafrenière (som vi ska snacka mer om senare) blev skadad i andra matchen men kom mirakulöst tillbaka till turneringen. Hårdast drabbade skadorna dock värdnationen Tjeckien. Det går inte att inte tycka synd om dom. Redan ett par minuter in i första matchen blir deras bästa spelare Jakub Lauko skadad och vid ett tillfälle i turneringen så hade dom skador på sina 2 bästa forwards, sin bästa back och på båda sina målvakter. Det var surrealistiskt.
Läs mer...

Det finns inga kommentarer, klicka här för att skriva en!

Kanadas show!

ökridån efter årets JVM-final i Toronto har precis lagt sig och mesta mästarna är tillbaka högst upp på tronen.

Innan turneringen hade startat handlade allt snack om Mac vs Jack, alltså Kanadas Connor McDavid mot USAs Jack Eichel. Dom slogs om vem som skulle bli JVMs kung och därmed få ett litet äss i rockärmen inför sommarens NHL Draft där de 2 beräknas gå som etta och tvåa.
Efter förra årets JVM höjde jag ett varningens finger för just Eichel som var fullständigt dominant och man kunde se att han skulle bli en stor stjärna.
Innan turneringen var jag övertygad om att han skulle ta nästa steg i sin utveckling och se till att Carolina Hurricanes skulle välja honom före McDavid i sommarens draft.
Såhär i efterhand är det bara att erkänna hur fel jag hade, Eichel underpresterade å det grövsta medans McDavid gjorde en mycket bra turnering.
Enda minnet jag kommer ha av Eichel från denna turnering var hans underbara köksvägsmål mot Tyskland i gruppspelet. Det var kanske turneringens, tekniskt sätt, snyggaste mål.
Connor McDavid då? Killen som alla kallar för “nästa Crosby”.
Jag är imponerad men samtidigt känns det som att jag hade förväntat mig ännu mera.
Han gjorde mycket poäng, han visade upp sina skickliga handleder och fina skridskoåkning samt att hans backchecking var förvånansvärt bra. Kanske låter som att jag är lite för krävande när en kille, blott 17 år gammal, visar upp allt detta men jag hade bara föreställt mig att det skulle blixtra och glittra lite mer över honom men jag är övertygad om att jag kommer få se detta i nästa JVM.
Om han nu inte spelar i NHL redan då.

Jag må vara en hopplös optimist men jag tror alltid på våra juniorkronor när det kommer till JVM. Inför denna turnering var vi nederlagstippade och det var inte många som trodde vi skulle ta oss förbi kvartsfinalen.
Läs mer...

Det finns inga kommentarer, klicka här för att skriva en!

Det blev ett bittert silver

ngenting kunde stoppa oss …förutom Juuse Saros, skulle det visa sig.

Efter varje mål Småkronorna gjorde under turneringen spelades refrängen från The Poodles VM-låt, En för alla för en, från i våras; ”Ingenting kan stoppa oss” och det var precis så det kändes under hela turneringen. Småkronorna ångade på och ett svenskt guld kändes lika säkert som det kändes rättvist men så stod han där, muren från Hämeenlinnan Pallokerho (HPK), Finlands målvakt Juuse Saros som tillsammans med ett febrilt kämpande defensivt finskt landslag förstörde den svenska guldfesten.
Saros gjorde en sanslös final, fick förvisso väldigt mycket hjälp av sina vilt kämpande lagkamrater som gjorde att Sverige inte fick så många heta lägen men vilken turnering han gjorde. Han går igenom hela turneringen med en räddningsprocent på smått fantastiska 94,3 i räddningsprocent. Sveriges målvakt Oscar Dansk är den tredje bästa målvakten i turneringen, sett till räddningsprocent, med sina 92,86%.

Det kändes som att Småkronorna spenderade 98% av matchen i anfallszon, trots detta låg man under större delen av matchen. Detta var en väldigt speciell match. Finland var ruggigt effektiva kändes det som, så fort dom kom upp i anfallszon så blev det farligt och när dom var tillbakapressade visa dom upp ett enastående försvarsspel där alla spelare alltid var på rätt plats.
Det stod alltid någon finländare mitt i puckbanan på ett sätt som jag knappt tror jag upplevt tidigare. Jag kan bara tänka mig hur frustrerande det var för Sverige som dominerade matchen men aldrig riktigt fick den utdelningen man borde fått, man kom nästan aldrig riktigt till avslut.

Går vi igenom matchen lite så får Sverige sämsta tänkbara start då Finland gör mål efter bara 28 sekunder.
Läs mer...

Det finns inga kommentarer, klicka här för att skriva en!