Navigering

2021 2020 2019 2018 2015 2014 2013

Taggar / Filter

AIK Channel One Cup Junior-VM Juniorkronorna OS SHL Silly Tre Kronor VM Västerviks IK 

För andra gången på nästan ett decennium så står inte Mattias Karlin i båset för Västerviks IK.
Förra gången han lämnade brakade VIK till sin sämsta HA-säsong då man fick spela negativt kval men då kom Karlin tillbaka och räddade kvar VIK i HA. Denna gång är jag tämligen säker på att Karlin har lämnat för gott. Inte för jag tvivlar på hans kärlek till Västerviks IK men nu har han hittat hem, hem till klubben där allt började, till klubben han själv spelat för och jag har en känsla av att han kommer bli kvar där en längre tid.

Hur kommer då VIK klara sig utan Karlin? Först och främst vill jag trycka på att det inte Karlin som på egen hand burit VIK framåt utan det finns många runtomkring som på olika sätt lyft föreningen framåt. Inte minst sportchefen Emil Georgsson som år efter år ställer ett slagkraftigt lag på isen trots ekonomiska begränsningar. Sen tillhör jag ju dom som anser att VIK inte hade varit där VIK är idag utan Mattias Karlin och för det kommer han alltid vara älskad i VIK, för all framtid. Oavsett vad som sker i framtiden. Det finns liksom inte tillräckligt med ord för att tacka honom på något sätt och han kommer vara saknad men då ska man inte glömma hur lyckligt lottade vi har varit, som fått haft en så pass skicklig och lojal tränare under så många år.
Läs mer...

Några dagar har passerat sen JVM 2021 avgjordes. Vi fick avnjuta 1688 minuter och 55 sekunder JVM-hockey men i ärlighetens namn var det nog bara 60 minuter som var värt att se. Jag trodde, aningen naivt kanske, att inte pandemin skulle påverka kvaliteten på JVM så mycket men med facit i hand måste jag nog erkänna att så blev fallet. Den dåliga kvaliteten på matcherna och spelet var lika förvånande som påtaglig. Inför JVM snackades det om att europeiska landslagen hade en liten fördel gentemot de nordamerikanska på grund av att flera juniorligor i Europa hade haft igång sin verksamhet och spelat en del matcher under året medans all juniorhockey i Nordamerika varit nedstängd till följd av pandemin. Jag kan väl säga att jag köpte denna analys, fick lite hopp och kände att det inte var omöjligt att så var fallet, dessvärre visade det sig vara helt tvärtom.
Gruppspelet kryllade av storvinster i utklassningsstil och matcher helt utan varken nerv eller kamp.

Nykomlingen Österrike, som får spela i A-gruppen nästa år pga. att det bestämdes att ingen skulle åka ur i år, var en slagpåse genom hela turneringen där jämnaste matchen var 4-0 förlusten mot Sverige men där var dom helt utspelade ändå. Dom mäktade bara med 1 mål på hela turneringen och megalöftet Marco Rossi lyste med sin frånvaro. Varnade om honom på förhand men han åstadkom egentligen ingenting. Visst att det är svårt att bära ett helt lag själv men jag trodde allt han skulle synas lite mer då det är en lysande hockeyspelare.
Som väntat blev Österrike toksist i en på förhand svår grupp men trots allt så slutade turneringen i en avgörande match mot ett svagt Tjeckien där vinnaren gick till kvartsfinal.
Läs mer...

Nu är det snart dags för årets höjdpunkt igen. Nörd som man är så kunde jag inte hjälpa att djupdyka ner i JVM-lagen och plocka ur gobitarna och göra en liten amatörmässig scoutrapport.
Jag har valt att bortse att ens diskutera spelare som missar JVM pga. COVID och jag har även valt att bortse från att turneringen kommer sakna stjärnspelarna Alexis Lafreniére och Jack Hughes och bara fokuserat på de utvalda spelarna som är på plats.

Om ni är sugna på att kolla in alla laguppställningar så surfa in på bästa sidan här:
JVM @ EliteProscept

Grupp A
Kanada
Finland
Tyskland
Slovakien
Schweiz

Grupp B
Sverige
Österrike (Nykomling)
Tjeckien
USA
Ryssland

Sverige
Sverige har en stabil målvaktssida och starka 2 första backparen och en förmodat bra förstafemma. Därefter känns det lite tunt på forwardssidan.
Bästa spelaren: #10 Alexander Holtz. Draftad #7 totalt 2020 av New Jersey Devils. 13p på 19 matcher denna säsong för Djurgården i SHL. Gör sitt andra JVM. 5p på 7 matcher förra.
Draftade spelare/Förstarundanvalda: 18/6
Håll koll på:
#18 Lucas Raymond. Draftad #4 totalt 2020 av Detorit Red Wings. 12p på 22 matcher för Frölunda i SHL denna säsong. Gör sitt andra JVM 4p på 7 matcher förra.

#30 Hugo Alnefelt. Målvakten gör sitt andra JVM. Var redigt bra förra med 92,4%.
Denna säsong 90,1% på 11 matcher för ett svagt HV71 i SHL. Kan han rent av utmana Askarov om priset till turneringens målvakt?

#5 Philip Broberg. Kapten som gör sitt tredje JVM. En stor, stabil och skridskostark back. Draftad #8 totalt 2019.
Läs mer...

Magisk publik när Kanada tog guld igen.
Jag måste börja med att hylla den tjeckiska publiken. Stämningen under större delen av turnering var helt magisk. Givetvis var det extra bra under Tjeckiens matcher. Jag önskar att jag hade varit på plats och få känna stämningen när hela arenan står upp och alla hoppar. Wow.

Två saker som gör att detta JVM sticker ut lite extra är dels att det inte fanns något riktigt dåligt lag i årets turnering och att jag, dessvärre, kommer minnas denna turnering som turneringen där alla blev skadade.

Nu vet jag att jag kommer få någon känga om att Kazakstan eller Tyskland var klart sämst i turneringen, vilket dom var men jag vill påstå att inget av lagen var direkt dåliga. Det var givetvis matcher som det blev lite stora siffror i men jag är klart överraskad av båda lagen, de bättre nationerna kunde inte bara ställa in skridskorna och köra över något av de 2 bottenlagen utan dom bjöd verkligen upp till kamp. Tyskland, som till min glädje höll sig kvar i högsta divisionen, går en ljus framtid till mötes. De har flera unga riktigt bra hockeyspelare på uppgång och dom kommer nog vara ännu bättre nästa år.

Skador på stjärnspelare var något som drog in som en storm redan tidigt i turneringen, det var nästan så man inte trodde det var sant. Finlands stjärna, Rasmus Kupari, blev skadad redan i första matchen mot Sverige, Kanadas storstjärna, Alexis Lafrenière (som vi ska snacka mer om senare) blev skadad i andra matchen men kom mirakulöst tillbaka till turneringen. Hårdast drabbade skadorna dock värdnationen Tjeckien. Det går inte att inte tycka synd om dom. Redan ett par minuter in i första matchen blir deras bästa spelare Jakub Lauko skadad och vid ett tillfälle i turneringen så hade dom skador på sina 2 bästa forwards, sin bästa back och på båda sina målvakter. Det var surrealistiskt.
Läs mer...

Nu är VIKs trupp till kommande säsong äntligen spikad. Dags för lite Silly season-tankar!

VIKs trupp består nu av 2 målvakter, 8 backar och 14 forwards.
Återigen blev det en ganska stor omsättning på spelare, om inte mitt minne sviker mig så hade VIK 17 nya spelare förra året och till denna säsong är det 13 nya.
Ser man till det storleks- och åldersmässiga så har vi ett liknande snitt som vi hade föregående säsong. Återigen är det en mångkulturell trupp med spelare från 5 olika länder där Ungern är det största utropstecknet, ska bli spännande att se Vay i målet i år.
Jag tycker laget ser väldigt spännande ut men som långvarig VIK-supporter är det en utveckling de senaste åren som skrämmer mig väldigt mycket. Jag har ofta argumenterat för hur viktig det är en med en långvarig stomme i ett lag. Alltså att man har flera spelare som har spelat många matcher för laget och den siffran har rasat ganska mycket sen några säsonger tillbaka. Totalt har årets trupp tidigare spelat 726 VIK-matcher (lägg där till ca 1100 som tillkommer under denna säsong, då har vi 1826), förra säsongen var siffran 1790 och säsongen innan det 2907. Så visst att trenden kanske vänder lite i och med att vi fick behålla lite fler spelare denna säsong men det är fortfarande väldigt långt kvar till dom där 2907. Stommen är, enligt mig, inte bara viktig för lagsammanhållningen inom truppen och lagets framgångar utan även viktig för att locka publiken till Plivit Arena. Det är mycket roligare att gå på hockey om du känner igen namnen på spelarna eller om du rent av har en favoritspelare som du följer extra och som du har gillat under flera säsonger.
Jag önskar jag satt på facit till hur VIK ska lyckas skapa en stomme likt den vi hade för 2 säsonger sedan men jag gör inte det.
Läs mer...

Sverige sumpade chansen för ett historiskt tredje raka VM-guld.

Ni kan allihop historien, ett stjärnspäckat Tre Kronor föll hårt i kvartsfinalen efter övertid med 5-4 mot ett ungt och oerfaret Finland.
Vi börjar med frågan; Var detta ett större fiasko än förlusten mot Slovakien i OS-kvartsfinalen 2010?
Svaret är nog att det inte är lika stort fiasko mest pga. att förlusten mot Slovakien var i OS samt att årets förlust var mot ett Finland som faktiskt, i alla fall under vecka 21 2019, var världens bästa ishockeylag då de till slut tog hem guldet.
Dock är det inte förlusten i sig som svider mest i mig. Det är inte det jag kommer minnas när jag tänker tillbaka på den här turneringen. Jag hade haft lättare att ta en förlust om man kände att laget hade gett allt de hade och verkligen försökt vinna. Det gjorde inte Tre Kronor denna kväll. Man skaffade sig en 3-1 ledning och sedan slutade man spela, slutade jobba, slutade försöka vinna matchen. Man lät Finland komma ifatt och gå förbi och man gjorde inte ett förbannande skit för att försöka vinna matchen efter det. Det var det mest pinsamma med hela situationen. Att ett lag så fullt av stjärnor och med alla tillgängliga vapen för att vara med och tävla om guldet kan se så ointresserade och tafatta ut är för mig en gåta.
Läs mer...

Mitt i detta tropiska Sverige tar jag och sätter mig en stund och drömmer mig bort till en vinter fylld med ishockey. Jag ser fram emot en vinter med ett helt nytt Västerviks IK fast längtar mest till måndag den 6:e då det äntligen är ispremiär för laget. Jag kommer som alltid vara på plats. Det ska bli häftigt, många nya ansikten och nummer att lära sig.
Jag har följt VIK slaviskt sen 2010, jag har sett spelare komma och gå men sedan 2013/14 så har det funnits en stomme vi Västerviks IK, en stomme som jag tidigare sagt är en stor del i VIKs framgångar. Jag står fast vid detta, tror det är extremt viktigt för lagsammanhållning och därmed framgång.
Det har varit en stomme som man hittat stabilitet och hjärta i och något som gjort att publiken känner igen sitt VIK. Stommen jag talar om är Emil Georgsson, Joakim Hedblad, Joakim Englund, Pierre Gustavsson och till viss del Simon Mitman och Ludvig Engsund. På senare tid kom även Dan Pettersson och Erik Gustafsson till.
Som supporter har jag alltid känt en trygghet och en tilltro att denna stomme spred ett sånt lugn och sån styrka inom truppen att vi alltid skulle resa oss oavsett hur svår sits laget än hamnade i.
Dom har alltid levererat. Nu finns det bara 2 av dessa herrar kvar, så frågan jag ställer mig är; vad händer nu?

Andra säsongen i HockeyAllsvenskan för Västerviks IK blev tuff, väldigt tuff men som så många gånger förr så dök han upp, våran eviga messias, Mattias Karlin. Han steg in i båset mitt under kvalserien och såg till att klubben i hans hjärta blev kvar i HockeyAllsvenskan och jag kan inte hjälpa att tänka på att allt i världen händer av en anledning. Jag menar, Karlin får helt otippat sparken från sitt SHL-uppdrag i Mora, går arbetslös samtidigt som nya tränaren Roger Forsberg har det kämpigt i Västervik, framförallt i kvalserien.
Läs mer...